Zrinka Miljan har tagit emot Hédi Frieds lärarstipendium

Zrinka Miljan är lärare i SO och tyska på von Bahrs skola i Uppsala – och en av de tre pedagoger i landet som har fått ta emot Hédi Frieds stipendium i år. Michael A. Frieds stiftelse står bakom utmärkelsen, som ges till pedagoger som arbetar för att motverka antisemitism, främlingsfienlighet och rasism. 

I samband med Förintelsens minnesdag den 27 januari besökte stiftelsens ordförande Yael Fried skolan för att dela ut stipendiet och träffa Zrinka i hennes naturliga miljö – på skolan hon arbetat på i fyra år. 

• Jag älskar mitt jobb. Att jobba som lärare är det bästa som finns. Det känns inte som att det är mitt yrke. Det är det jag brinner för, säger Zrinka.

Zrinka är ursprungligen från Kroatien där hon bland annat har forskat i historia. När hennes man flyttade till Uppsala för att arbeta på universitetet följde hon med, lärde sig svenska på bara tre månader, och började vikariera som lärare.

• Sedan fick jag höra att det finns någonting som heter lärarlegitimation. Eftersom jag är utbildad lärare gjorde jag ett stort prov i Göteborg och sedan kunde jag söka fast anställning, förklarar Zrinka.
  

I samband med utdelningen av stipendiet höll hon en föreläsning om Förintelsen i Lötenkyrkan. Eleverna fick också titta på en animerad berättelse som handlar om Hédi Frids barndom. Att ta emot stipendiet var en speciell känsla på många sätt.

• För åtta år sedan kunde jag inte säga ett enda ord på svenska. Nu står jag här och tar emot den här utmärkelsen. Det är stort och en bekräftelse på det jag gör och vad jag tror på.

Utgångspunkten i Zrinkas arbete är att hjälpa barnen att förstå det demokratiska samhället. Ett uppdrag som hon tar på största allvar, men som också kommer med utmaningar.

• Vi har ju alla vårt kulturella bagage med oss. Det har eleverna också. Många kommer från Gazaremsans område, förklarar Zrinka.
  

Hon menar att nyckeln till att nå eleverna är att visa förståelse för olikheter och att vara tydlig med att hon vill deras bästa. 

• De är de bästa eleverna på det här jordklotet, utan tvivel. De är mottagliga för allt värdegrundsarbete. Vi jobbar väldigt mycket på den här skolan med att anpassa undervisningen till varje individ och det märks i resultaten som blir bättre och bättre, säger Zrinka.

Att vara källkritisk är ett annat viktigt fokus på lektionerna. Många elever får sin information om omvärldshändelser från sociala medier. 

• Vi måste jobba med att tänka på vad det är vi läser och uppmärksamma vilket budskap som gömmer sig bakom nyheterna, säger Zrinka.

Det är inte bara elevernas utan allas etiska, moraliska och politiska plikt att prata om och minnas Förintelsen. 

• Att minnas de som drabbades, de som stod emot och de som är oskyldiga och inte borde ha genomgått det. 

Skolan har ett stort ansvar i att föra minnet vidare och jobba mot ett fredligare samhälle.

• Det är ett hårt arbete, men så ska det vara, säger Zrinka.

/Signe Strand

Hos dansföreningen Swingkatten kan både nybörjare och erfarna dansare ta en svängom i bland annat lindy hop, boogie woogie och autentisk jazz. I år firar Uppsalaföreningen 25-årsjubileum och de ser fram emot att fortsätta sprida gemenskap och dansglädje i Uppsala. 

– Musiken, glädjen och mötet med andra är en viktig del av dansen, säger Siri Fjellman som är vice ordförande i Swingkatten och undervisar i dansstilen lindy hop. Hon får medhåll från Frauke Augstein som är ordförande och lärare i blues.  

– Det är en speciell sorts möte och kommunikation som uppstår i en dans, säger hon. 

De båda har haft dans som intresse i större delen av livet. Swingkatten dansförening har funnits sedan 2001, i år 25 år. De har omkring 500 medlemmar, erbjuder kurser i en rad olika dansstilar och anordnar olika evenemang. 

De flesta dansstilar, som lindy hop, balboa, blues och boogie woogie är pardanser, medan jazz och step dansas solo. Stilarna skiljer sig lite i bland annat tempo och musik, men gemensamt är anknytningen till musiken och ursprunget i swing, som uppstod i Harlem, New York på 1920-talet, influerat av afroamerikansk danstradition. 

Frauke och Siri tycker att dans är både en utmärkt träningsform och ett sätt att vara kreativ, ha roligt och träffa andra.  

– När man möter en annan person i en dans behövs inga ord. Man hittar ett eget språk i dansen vilket är väldigt spännande och kreativt, säger Frauke.  

Dansintresset bjuder in till gemenskap, både i Uppsala och på andra platser i världen. Både Frauke och Siri har, när de varit på resande fot, letat upp en lokal dansförening att tillbringa en kväll med. På samma sätt hittar även människor som befinner sig tillfälligt i Uppsala, som turister och utbytesstudenter, till Swingkattens evenemang. För övrigt finns en stor spridning bland föreningens medlemmar, både när det kommer till kön, ålder, bakgrund och erfarenhet.  

– Vid något tillfälle var åldersspridningen så stor som mellan 16 och 80 år. Hos oss är verkligen alla välkomna, oavsett vem man är, säger Siri. 

Förutom kurser i de olika dansstilarna är socialdans en viktig del av Swingkattens verksamhet. Evenemangen avser ofta en bestämd dansstil, och man kan dyka upp med eller utan danspartner. Några gånger per år har de liveband, vilket bidrar till en extra festlig stämning på dansgolvet. På evenemangen gäller föreningens uppförandekoder, som bland annat innebär att man alltid kan tacka nej, och att man själv också ska vara okej med att få ett nej på frågan om en dans.  

– Vi upplever att alla är införstådda med vårt gemensamma förhållningssätt. Det skapar trygghet, inte minst för de som kanske är lite nya och osäkra.  

Till den som är nyfiken på dans, men kanske är lite osäker, vill Frauke och Siri uppmuntra till att våga prova. 

– Och ge inte upp! Vill man, kan man gå en nybörjarkurs flera gånger - till slut sätter det sig. Det viktiga är att man tycker att det är kul.  

/Emma Tapper