Fokus på barnet 

Publicerad 2025-12-12 – av Öfre Slotts Media
3 min läsning

– Ny utställning i Gottsunda kyrka

Det är andra advent och utanför fönstret öser regnet ner. Det är mörkt, deppigt och svårt att hitta ljusglimtar – om man inte hamnat på vernissaget av Klara Granlöfs konstutställning i Gottsunda kyrka. Mats Hermansson, präst och ansvarig för konsten i församlingen, inviger.

– Det har varit roligt att hänga – i dubbel bemärkelse – med dig ett tag, Klara. 

Mats syftar på att de båda hängt utställningen Barn, som är Klaras första i Gottsunda kyrka, och innehåller 18 verk – som alla föreställer hennes egna två barn eller är självporträtt. Hon skrattar.

– Mina tvillingar är mina favoritmotiv, så de flesta verk föreställer dem.

Klara har alltid tyckt om att teckna och måla och gått flera utbildningar för att lära sig mer. Hon berättar att hon först på senare år, när hon börjat arbeta med annat, känner en riktig glädje i att utöva sitt intresse. Tidigare innebar det en sorts press, som hon numera släppt.

– Nu känns det mer lekfullt, som att jag släppt prestationsångesten.

Att måla ansikten har varit Klaras favoritsyssla länge, men sedan hon fick sina tvillingar för några år sedan är det främst deras ansikten hon målar av. Hon och hennes man försökte länge att få barn och när hon till slut blev gravid med hjälp av IVF-behandlingar och parets två flickor föddes är hennes fokus på dem.

– Jag fångar dem när de pysslar eller själva ritar och sitter stilla. Då passar jag på att måla deras miner.

Klara passar ofta på att måla av människor i sin omgivning och ibland sådana som hon inte känner. Om någon bredvid henne råkat somna på bussen kan hon ta fram papper och penna och göra en skiss. Hon ler.

– Men de teckningarna ställer jag inte ut. Det är mer för att öva och för att det är sÃ¥ kul. 

Mats berättar att någon av gästerna sagt att värmen som strålar från konstverken är det som gör störst intryck. Kärleken till barnen lyser igenom och Klara nickar igenkännande.

– Roligt att höra, för så är det ju.

Något annat som slår besökarna på vernissaget är allvaret som många av bilderna framkallar. Känslan man ibland också får är att konstverken inte är riktigt färdiga. Att det finns möjlighet att förändra dem och att nya penseldrag kan tillföra en del. Klara berättar att just det fascinerar henne. Att hon vill känna att konstverken fortfarande är skisser som hon inte är färdig med. Mats håller med.

– När är man egentligen färdig med sin tavla? Det kan vara svÃ¥rt att veta. 

De flesta av konstverken som ställs ut i Gottsunda kyrka fram till en 18 januari är gjorda i torrpastell pÃ¥ färgat papper. Andra verk är sÃ¥ kallade gicléetryck av teckningar och dessa finns till försäljning i kyrkan. Vissa teckningar kan beställas som tryck av Klara. En del av verken gÃ¥r ocksÃ¥ att köpa i original. Passepartouer kan skäras till om sÃ¥dana önskas. 

Avslutningsvis berättar Klara att hon, trots jobb och småbarn, spenderar mycket tid i sin ateljé där hemma. Att måla och teckna, med olika tekniker och material, är det bästa som finns och särskilt ansikten har alltid varit hennes favoritfokus.

– Självporträtt och porträtt av andra, men när jag nu fÃ¥tt tvÃ¥ egna ”gullungar” att mÃ¥la av är det självklart att jag vill göra det. 

/Anna Löfving

Det gäller att hitta modet inom sig

Uppdaterad 2026-03-18, Publicerad 2026-03-12 – av Öfre Slotts Media
0 min läsning

– Nu kommer del två i bokserien Sagan om Frejo

Möt Fredrik Blomqvist som, tillsammans med sonen Carl, är författaren till serien, som beskrivs som både fantasy och verklighet

”Frejo är varken den starkaste eller modigaste fjällräven. Han trivs bäst i tryggheten … men när hans far försvinner tvingas han ut på en farlig vandring med sina äldre och modigare syskon.”

Det har blivit mitten av mars och för några dagar sedan släpptes den andra delen i bokserien ”Sagan om Frejo”. Den första delen, som citatet ovan beskriver, heter Norrskenet och den andra har titeln Mörkvinter. Böckerna vänder sig främst till barn mellan 6 och 12 år, men kan läsas av alla berättar Fredrik Blomqvist, som tillsammans med sin son Carl har skrivit Sagan om Frejo.

– Det är en berättelse om kampen mellan ont och gott, säger Fredrik. En klassiska saga, om drömmar, förväntningar, mod och rädslor. Men också ett spännande äventyr, som man inte vet hur det slutar.

Många känner nog igen 12-årige Carl. Han syns ofta i både TV och tidningar, då han tipsar om böcker eller medverkar i andra bokrelaterade sammanhang. Pappa Fredrik är själv författare, men arbetar också med att ge ut läromedel i matematik. De bodde tidigare, tillsammans med mamma Cecilia, i Mariefred, men har nu flyttat till Uppsala.

– Planen var hela tiden att flytta tillbaka hit, säger Fredrik. Eftersom Cecilia lider av sjukdomen ME ville vi prova den mindre orten Mariefred i några år, men vi trivs allra bäst i Uppsala.

Idén att skriva böcker tillsammans med sin son var något som växte fram. Ända sedan Carl var liten har de fantiserat och berättat historier för varandra och för några år sedan bestämde de sig för att skriva ner berättelserna. Fredrik säger att han först skriver ett utkast och att Carl sedan läser högt, kommer med många kloka förslag på förändringar och tillägg och att det färdiga resultat är ett samarbete mellan de båda. Särskilt bra är Carl på oväntade vändningar i manuset.

– Han är fantastisk på det. Jag skriver ett första förslag, och sedan är Carl en perfekt redaktör. Vårt samarbete är väldigt kreativt.

Att Carl var språkbegåvad märktes tidigt eftersom han redan som 3-åring ”låtsasläste” barnböcker som föräldrarna läst högt för honom. Fredrik ler vid minnet.

– Hattstugan memorerade han till exempel helt och hållet och ”läste” sedan högt för oss.

Del ett i Sagan om Frejo kom ut förra året och fick ett mycket fint mottagande. Den första omgången som trycktes sålde slut på en vecka och sedan dess har nya upplagor tryckts och nått många yngre och äldre läsare i Sverige. Boken har också redan översatts till en rad andra språk och getts ut i flera europeiska länder. Fredrik nämner Tyskland, Norge, Danmark och Ukraina.

– Handlingen är allmänmänsklig och berör människor oavsett vilket land eller vilken kultur de tillhör. Mycket är inspirerat av det som händer i världen, till exempel kriget i Gaza, vilket många ju känner till, berättar Fredrik.

Sagan om Frejo brukar beskrivas som en blandning mellan verklighet och fantasy och Fredrik tror att det gör den intressant för alla åldrar. Den lilla fjällräven, som också är väldigt söt, kan många identifiera sig med eftersom han är både osäker och rädd, men ändå gör sitt bästa för att vända ont till gott. Man kan tolka berättelsen både symboliskt, den lilla människan som slåss mot en övermakt, men också bokstavligt. Djuren är både realistiskt och fantasifullt beskrivna.

– Det är upp till var och en att tolka som den tycker, säger Fredrik. Mycket beror nog på vem det är som läser.

Att få resa både i landet och utomlands tillsammans med Carl tycker Fredrik är en ynnest som berikar dem båda. De lär känna varandra ännu bättre och har alltid kul ihop. Att få framträda i ”Norska nyhetsmorgon” och bli intervjuad av Norges största dagstidning, som skedde nyss, är verkligen roliga upplevelser och något att minnas för livet.

– Man vet inte hur allting utvecklar sig framöver, avslutar Fredrik, men just nu har vi ett väldigt roligt samarbete som tar oss på otroliga äventyr. Både Carl och jag uppskattar det mycket.

Sista helgen i mars kan du träffa Carl och Fredrik och få dina böcker signerade på följande ställen i Uppsala:

Akademibokhandeln Gränbystaden

Fredagen den 27/3, klockan 16–18

Akademibokhandeln Stora torget

Lördagen den 28/3, klockan 11–13

/Anna Löfving

Hjärtan i fokus när Sara Jonsson ställer ut

Uppdaterad 2026-03-17, Publicerad 2026-02-09 – av Öfre Slotts Media
3 min läsning

Hela staden Uppsala möter konstnären Sara Jonsson pÃ¥ en konstutställning hon har nu i Salabackekyrkan. Sara har under lÃ¥ng tid ägnat sig Ã¥t en mängd olika kreativa uttryckssätt. Efter studier i konst pÃ¥ folkhögskola ägnade hon flera Ã¥r Ã¥t ett verklighetstroget mÃ¥leri. Hon  utgick ofta frÃ¥n egna fotografier av naturmotiv och arbetade länge med varje verk. Med tiden har dock Saras inställning till skapandet förändrats. Idag är det mer abstrakt uttryck som fokuserar pÃ¥ färg och ren glädje.

– Det var bara perfekt som var tillräckligt. Nu på senare tid målar jag mer av glädje, med mycket färg och mer abstrakt, berättar Sara.

Vid sidan av sitt konstnärskap väljer Sara att använda sin tid och energi till studier. Hon har bland annat intresserat sig för teologi och gått introduktionskurser i språken hebreiska och grekiska. Det är studier hon bedriver av rent personligt intresse. Konsten har fått en alltmer central roll i hennes liv, då den erbjuder ett meningsfullt utrymme där hon kan bygga och skapa fritt. Ett avgörande skifte i hennes skapande skedde under pandemin. Vid den tidpunkten stod en tavla halvfärdig på staffliet med en ambitionsnivå som kändes svår att nå. För att hitta tillbaka till lusten började hon istället arbeta med oljekritor, vilket ledde in henne på ett specifikt spår av hjärtmotiv.

– Då tog jag fram mina oljekritor och började måla hjärtan. Jag hade en tavla som stod halvfärdig på mitt staffli med alldeles för hög ambitionsnivå men jag behövde något annat där jag kunde måla bara för att det var roligt, med mycket färg, berättar Sara.

Det som började som en enkel paus under pandemin utvecklades snart till ett omfattande projekt. Efter att ha fyllt ett helt block med hjärtan blev Sara uppmuntrad av en vän att ställa ut sina verk. Eftersom hennes större oljemÃ¥lningar inte fick plats i den första tilltänkta utställningslokalen blev hennes inramade hjärtan den perfekta lösningen. Detta blev startskottet för en serie utställningar, bland annat med koppling till Alla hjärtans dag i Ã¥r.  Arbetet med hjärtmotiven har fortsatt att utvecklas och innefattar nu även verk i olja och akryl. Sara förbereder sig nu för att ta nästa steg i sitt konstnärskap genom att ställa ut pÃ¥ Galleri BRINK, där hon planerar att fylla en hel vägg med sina karakteristiska hjärtan i olika stilar.

Den kommande utställningen markerar en viktig milstolpe där besökarna får möta hjärtan i olika former, färger och tekniker. För Sara handlar det inte längre om att kopiera verkligheten exakt, utan om att förmedla en känsla som når fram till betraktaren. Genom att arbeta med större format i olja och akryl har hon hittat ett sätt att låta energin i rummet ta plats. Planeringen inför Galleribrink har gett henne möjlighet att se sitt eget skapande i ett större sammanhang, där varje enskilt hjärta bidrar till en gemensam berättelse om hopp och närvaro. Målet är att skapa en vägg som känns levande och inbjudande, en plats där besökarna kan stanna upp och hitta sina egna tolkningar i färgernas rörelse. Denna process har också gett Sara en ny förståelse för hur konsten kan fungera som en bro mellan människor, särskilt när motiven är så universella som hjärtan. Framtiden ser ljus ut med nya projekt i sikte, men just nu ligger allt fokus på att låta Uppsalaborna få ta del av den värme och kraft som Saras målningar utstrålar.

/Robin Hjertqvist

Swing it, Uppsala! 

Publicerad 2026-01-18 – av Öfre Slotts Media
3 min läsning

Hos dansföreningen Swingkatten kan bÃ¥de nybörjare och erfarna dansare ta en svängom i bland annat lindy hop, boogie woogie och autentisk jazz. I Ã¥r firar Uppsalaföreningen 25-Ã¥rsjubileum och de ser fram emot att fortsätta sprida gemenskap och dansglädje i Uppsala. 

– Musiken, glädjen och mötet med andra är en viktig del av dansen, säger Siri Fjellman som är vice ordförande i Swingkatten och undervisar i dansstilen lindy hop. Hon fÃ¥r medhÃ¥ll frÃ¥n Frauke Augstein som är ordförande och lärare i blues.  

– Det är en speciell sorts möte och kommunikation som uppstÃ¥r i en dans, säger hon. 

De bÃ¥da har haft dans som intresse i större delen av livet. Swingkatten dansförening har funnits sedan 2001, i Ã¥r 25 Ã¥r. De har omkring 500 medlemmar, erbjuder kurser i en rad olika dansstilar och anordnar olika evenemang. 

De flesta dansstilar, som lindy hop, balboa, blues och boogie woogie är pardanser, medan jazz och step dansas solo. Stilarna skiljer sig lite i bland annat tempo och musik, men gemensamt är anknytningen till musiken och ursprunget i swing, som uppstod i Harlem, New York pÃ¥ 1920-talet, influerat av afroamerikansk danstradition. 

Frauke och Siri tycker att dans är bÃ¥de en utmärkt träningsform och ett sätt att vara kreativ, ha roligt och träffa andra.  

– När man möter en annan person i en dans behövs inga ord. Man hittar ett eget sprÃ¥k i dansen vilket är väldigt spännande och kreativt, säger Frauke.  

Dansintresset bjuder in till gemenskap, bÃ¥de i Uppsala och pÃ¥ andra platser i världen. BÃ¥de Frauke och Siri har, när de varit pÃ¥ resande fot, letat upp en lokal dansförening att tillbringa en kväll med. PÃ¥ samma sätt hittar även människor som befinner sig tillfälligt i Uppsala, som turister och utbytesstudenter, till Swingkattens evenemang. För övrigt finns en stor spridning bland föreningens medlemmar, bÃ¥de när det kommer till kön, Ã¥lder, bakgrund och erfarenhet.  

– Vid nÃ¥got tillfälle var Ã¥ldersspridningen sÃ¥ stor som mellan 16 och 80 Ã¥r. Hos oss är verkligen alla välkomna, oavsett vem man är, säger Siri. 

Förutom kurser i de olika dansstilarna är socialdans en viktig del av Swingkattens verksamhet. Evenemangen avser ofta en bestämd dansstil, och man kan dyka upp med eller utan danspartner. NÃ¥gra gÃ¥nger per Ã¥r har de liveband, vilket bidrar till en extra festlig stämning pÃ¥ dansgolvet. PÃ¥ evenemangen gäller föreningens uppförandekoder, som bland annat innebär att man alltid kan tacka nej, och att man själv ocksÃ¥ ska vara okej med att fÃ¥ ett nej pÃ¥ frÃ¥gan om en dans.  

– Vi upplever att alla är införstÃ¥dda med vÃ¥rt gemensamma förhÃ¥llningssätt. Det skapar trygghet, inte minst för de som kanske är lite nya och osäkra.  

Till den som är nyfiken pÃ¥ dans, men kanske är lite osäker, vill Frauke och Siri uppmuntra till att vÃ¥ga prova. 

– Och ge inte upp! Vill man, kan man gÃ¥ en nybörjarkurs flera gÃ¥nger - till slut sätter det sig. Det viktiga är att man tycker att det är kul.  

/Emma Tapper

Allt blommar mot svart

Publicerad 2026-01-07 – av Öfre Slotts Media
4 min läsning

– Se Hilding Linnqvists utställning i Bror Hjorths Hus

Allt blommar mot svart är namnet pÃ¥ den nyinvigda utställningen i Bror Hjorths Hus. Konstnären är Hilding Linnqvist (1891-1984). Utställningskommissarie Adam Rosenkvist har, med hjälp av stiftelsen Hilding Linnqvists konst, sammanställt ett stort antal av Linnqvists tidiga teckningar, akvareller och oljemÃ¥lningar. 

– Jag har gjort ett koncenterat nedslag i Linnqvist lÃ¥nga konstnärsliv, säger Adam. 

Verken som visas i utställningen är gjorda frÃ¥n 1910-talets mitt fram till 1922. Det är mestadels naivistiska mÃ¥lningar med svart eller mörk bakgrund, men ocksÃ¥ enkla blyertsteckningar och teckningsblock med skisser frÃ¥n Linnqvists resor, säger Adam. 

Hilding Linnqvist hade ett stora intresse för litteratur, däribland poesi. 

– Titeln på utställningen här är hämtad från Vilhelm Ekelunds dikt Åh det finns stunder, som Ekelund skrev 1906. En strof ur dikten lyder just ’allt blommar mot svart’ och Linnqvists målade ofta med svart bakgrund. Dikten handlar om ensamhet och är ganska mörk, säger Adam.

Mycket av Linnqvist arbete är dock allt annat än mörkt och det finns exempel i utställningen pÃ¥ ljusa och romantiska konstverk. Störst intresse väcker hans tidiga konst, den han gjorde fram till ungefär 1925. Han mÃ¥lade dÃ¥ flera bilder i en enkel, naivistisk stil; landskap i det som dÃ¥ var Stockholms utkanter, litterärt färgade och symbolladdade fantasibilder och verklighetsnära blomsterstilleben. Ofta med en mörk natthimmel som fond. 

Många förknippar Hilding Linnqvist med Liljevalchs konsthall, där han debuterade 1916 och sedan ställde ut sin konst vid ett flertal tillfällen fram till 1925. Ganska tidigt blev han en uppmärksammad konstnär i sin samtid och snart började han få uppdrag att göra konstverk till offentliga platser som Sveriges Riksdag, bibliotek och skolor.

Även om Linnqvist bodde på Södermalm i Stockholm var han från 1920-talet ofta på resande fot och många av hans målningar föreställer platser i olika länder i Europa. En berömd målning är den väldiga målningen Torgbild, Fransk småstad (Chinon), som finns på Moderna Museet, och en annan Strandliv vid Adriatiska havet.

FrÃ¥n 1930-talet arbetade Linnqvist med mjukare former än tidigare och Adam Rosenkvist berättar att Linnqvist efter mitten av 1920-talet tröttnade pÃ¥ naivismen. Kanske uppfattade han att han fastnat i en ”stil”. 

– FrÃ¥n 40-talet och framÃ¥t mÃ¥lade han med starkare färger än tidigare. Han levde ända till 1984 och producerade mycket konst under sitt liv. 

Under Hilding Linnqvist tidiga konstnärsliv tillhörde han samma kretsar som Bror Hjorth och de tvÃ¥ kände varandra, men umgicks inte privat. Linnqvist har har ställts ut i Bror Hjorths Hus tidigare, men Mattias Enström, intendent pÃ¥ museet, berättar att det var för tjugofem Ã¥r sen. 

– Det känns därför roligt att vi nu fick den här möjligheten och det är ett mycket fint urval av verk frÃ¥n den period som även Bror Hjorth uppskattade mest i Linnqvists produktion. 

Hilding Linnqvists konst har överhuvud taget haft en period dÃ¥ den inte vistats sÃ¥ mycket och Adam Rosenkvist hoppas nu att en ny generation vill lära känna Linnqvist – som han tycker är mycket sevärd. 

– Hans konst är fantastisk! Jag hoppas att mÃ¥nga tar tillfället i akt och besöker utställningen för att lära känna den närmare. 

Bilder: MÃ¥nga av de verk som nu ställs ut i Bror Hjorths Hus kommer frÃ¥n privata lÃ¥ngivare. Adam Rosenkvist, som är utställningskommissarie, är tacksam för möjligheten att kunna visa dem. Huvuddelen kommer dock frÃ¥n Stiftelsen Hilding Linnqvists konsts samlingar. Förhoppningen är att intresset för Hilding Linnqvists konstverk ska bli större. Kanske kan  utställningen  visas pÃ¥ fler ställen framöver? 

Allt blommar mot svart

"Ã…h det finns stunder, dÃ¥ sÃ¥ ensam sig själen känner, att det smärtar att se sin hand. 

Åh vad för sällsamt gift i dessa vårkvällsstrålar: Se! mina hjärterötter vitna, vitna!
Se, döden lyser på mitt anlets hud,
som vita krokos vitnar djupare 

pÃ¥ gräsplan mörk i solnedgÃ¥ngen. 

Allt blommar nu mot svart:
de gula hasslars hängen dallra
över dammars bleka vatten,
allt blommar nu mot svart,
syns liksom utan rötter hänga
i genomskinlig mörk glans, andlikt; men i mitt hjärtas rum är evig Februari, allt blommar där mot svart.” 

Vilhelm Ekelund, Ã…h det finns stunder (1906).

/Anna Löfving