Under en grå vinterhelg i början av februari lyste Fyrishovs stora hallar upp av engagerade utställare, nyfikna besökare och ivriga köpare, när Antik- och retromässan åter slog upp dörrarna i Uppsala. Mässan äger rum två gånger per år, en i oktober och en nu i februari, och genererar alltid mycket folk. Totalt är det 130 utställare på plats och mellan fyra och fem tusen besökare på två dagar. Att det är ett omtyckt evenemang är en underdrift.

Mässan arrangeras av företaget Knivstamässor, som drivs av Mathias Lavemark och Anders Fredrikson. Företaget grundades 1992 av Anders tillsammans med Mathias far, och Mathias tog över stafettpinnen för cirka tjugo år sedan. Sedan dess har Mathias och Anders drivit mässarrangemanget tillsammans, med ett stort intresse för antikviteter som drivkraft bakom framgångarna. Under åren har de arrangerat otaliga populära och välbesökta mässor på olika platser i Sverige, men på senare år har de valt att rikta allt fokus på mässan i Uppsala.

I multihallen, som annars nyttjas av bland annat innebandy- och volleybollslag, står nu fällbord i långa rader. Vissa utställare har monterat hyllor, klädräcken och backar för att på ett prydligt sätt presentera sina prylar. Det är smycken, lampor, serietidningar, skivor, samlarobjekt, konst, keramik, porslin, glas och textilier. Här finns allt möjligt. 

Besökarna spatserar långsamt mellan gångarna och trängs vid borden. Vissa prutar, andra är nöjda med utställarens utropspris. Många är intresserade av historier, var konstverken, handsmidda prydnadsfigurer och typiska plåtburkar i retrostil kommer ifrån, och utställarna ser ut att njuta när de får presentera det de vet. Vana ögon skannar noggrant alla bordens innehåll i samma takt som fötterna hasar vidare, allt ska hinnas kastas en blick på, och man måste går flera varv i lokalen för att inte missa något. Iitala, Rörstrand och Lisa Larsons keramik blandas med möbler i teak, kobratelefoner och klassiska sockerskrin i koppar. Det är ett himmelrike för antikälskare.

– Utställarna kommer från alla möjliga bakgrunder, berättar Mathias. Vissa driver antikaffärer runt om i landet och åker regelbundet på mässor för att ställa ut sina prylar, medan andra snarare ser det som en hobby och samlar i garaget innan de anmäler sig till mässan. 

Vad de alla delar är intresset för antikviteter och retro, och viljan och engagemanget att visa upp och sälja vidare sina fynd. På antik- och retromässan finns även en slöjdhörna mjukslöjd, hårdslöjd, konfektyrer och mathantverk, där säljarna har en möjlighet att ställa ut sina egna skapelser.

Mathias säger att evenemanget alltid har varit omtyckt, men har på senare år ökat mycket i popularitet. 

– Framför allt ser jag en ökning bland unga besökare, vilket jag tror beror på den stora trenden inom konsumtion just nu: allt fler vill handla second hand, vintage och retro, istället för att köpa nytt. 

Och mässarrangören Mathias Lavemarks teori verkar stämma. I lokalen, bland fällborden, går minst lika många i 20- till 30-årsåldern som i övre medelåldern och äldre. Intresset för antikviteter och retroprylar har inga gränser.

/Viktoria Björklöf

Hos dansföreningen Swingkatten kan både nybörjare och erfarna dansare ta en svängom i bland annat lindy hop, boogie woogie och autentisk jazz. I år firar Uppsalaföreningen 25-årsjubileum och de ser fram emot att fortsätta sprida gemenskap och dansglädje i Uppsala. 

– Musiken, glädjen och mötet med andra är en viktig del av dansen, säger Siri Fjellman som är vice ordförande i Swingkatten och undervisar i dansstilen lindy hop. Hon får medhåll från Frauke Augstein som är ordförande och lärare i blues.  

– Det är en speciell sorts möte och kommunikation som uppstår i en dans, säger hon. 

De båda har haft dans som intresse i större delen av livet. Swingkatten dansförening har funnits sedan 2001, i år 25 år. De har omkring 500 medlemmar, erbjuder kurser i en rad olika dansstilar och anordnar olika evenemang. 

De flesta dansstilar, som lindy hop, balboa, blues och boogie woogie är pardanser, medan jazz och step dansas solo. Stilarna skiljer sig lite i bland annat tempo och musik, men gemensamt är anknytningen till musiken och ursprunget i swing, som uppstod i Harlem, New York på 1920-talet, influerat av afroamerikansk danstradition. 

Frauke och Siri tycker att dans är både en utmärkt träningsform och ett sätt att vara kreativ, ha roligt och träffa andra.  

– När man möter en annan person i en dans behövs inga ord. Man hittar ett eget språk i dansen vilket är väldigt spännande och kreativt, säger Frauke.  

Dansintresset bjuder in till gemenskap, både i Uppsala och på andra platser i världen. Både Frauke och Siri har, när de varit på resande fot, letat upp en lokal dansförening att tillbringa en kväll med. På samma sätt hittar även människor som befinner sig tillfälligt i Uppsala, som turister och utbytesstudenter, till Swingkattens evenemang. För övrigt finns en stor spridning bland föreningens medlemmar, både när det kommer till kön, ålder, bakgrund och erfarenhet.  

– Vid något tillfälle var åldersspridningen så stor som mellan 16 och 80 år. Hos oss är verkligen alla välkomna, oavsett vem man är, säger Siri. 

Förutom kurser i de olika dansstilarna är socialdans en viktig del av Swingkattens verksamhet. Evenemangen avser ofta en bestämd dansstil, och man kan dyka upp med eller utan danspartner. Några gånger per år har de liveband, vilket bidrar till en extra festlig stämning på dansgolvet. På evenemangen gäller föreningens uppförandekoder, som bland annat innebär att man alltid kan tacka nej, och att man själv också ska vara okej med att få ett nej på frågan om en dans.  

– Vi upplever att alla är införstådda med vårt gemensamma förhållningssätt. Det skapar trygghet, inte minst för de som kanske är lite nya och osäkra.  

Till den som är nyfiken på dans, men kanske är lite osäker, vill Frauke och Siri uppmuntra till att våga prova. 

– Och ge inte upp! Vill man, kan man gå en nybörjarkurs flera gånger - till slut sätter det sig. Det viktiga är att man tycker att det är kul.  

/Emma Tapper