– Varannan onsdag är det AW för Uppsala hemslöjdsförening 

– Den här gemenskapen är roten till mitt sociala liv i Uppsala, säger Monica Sedell med ett leende. När jag var nyinflyttad för några år sedan gick jag med här och nu har jag många vänner.

Det är onsdag eftermiddag och i det vackra Katedralcaféet bredvid Domkyrkan börjar damerna droppa in. Det är dags för ”Slöjd-AW” och även om många medlemmar i Uppsala hemslöjdsförening är pensionärer, det vill säga inte arbetar, och man dricker kaffe och äter kakor, är det som en AW är mest.

– Vi träffas, pratar, skrattar och har det avslappnat och trevligt, säger Monica. 

Du som knappt hållit i nål och tråd eller någonsin stickat en socka är lika välkommen som du som handarbetat sedan barndomen. Tiina Kivelio, som nyss avgått som ordförande i föreningen, har varit sysselsatt med olika typer av slöjdarbeten sedan hon var barn. I hennes hem fanns det alltid material, så att sy och sticka var naturligt.

– Jag har alltid hållit på med något, skrattar Tiina, men sedan 2013 har broderi varit min favoritsysselsättning.

Tiina berättar att hon glömmer tid och rum när ett extra roligt broderi tar fart. Hon hittar på mönster själv och skissar fram bilder som hon sedan förvandlar till vackra kuddar, bonader eller dukar. Där hemma är det fullt av hennes handarbeten.

– Ibland säljer jag på marknader eller i andra sammanhang, men det mesta blir kvar i mitt hem. Det viktigaste är att få fortsätta brodera. Det är det bästa som finns.

En viktig del av aktiviteterna i hemslöjdsföreningen är möjligheten att sprida hantverket vidare till yngre generationer. De flesta som är aktiva är över 50 år, men det kommer även yngre människor, bland andra studenter, på både föreläsningar, kurser och AW:n på onsdagar. Monica tycker det är roligt att ungdomar verkar förstå det fina i hemslöjd.

– Jag är gärna med och förmedlar kunskapen som jag har, säger hon. Jag kallar det händernas kunskap, ett slags kulturarv.

Som medlem i föreningen, kostar ca 250 kronor per år, får du delta i workshops och viss kursverksamhet i olika tekniker några helger per termin samt vara med på onsdagens AW. Teman på aktiviteterna bestäms av styrelsen som lyssnar på önskemål från deltagarna. Ibland handlar kurserna om pappersslöjd, ibland om plåtslöjd, ibland om något helt annat. Till onsdagsafterworken tar man med sig eget material, och helst inte sådant som skräpar och dammar.

– Det passar inte i det fina caféet, säger Tiina. Så träslöjdare får göra något annat här.

Apropå träslöjd är medlemmarna i föreningen till allra största delen kvinnor. Några män är med och de är mycket välkomna. Tiina och Monica efterlyser fler.

– Alla är förstås lika välkomna, säger de båda, men fler män vore roligt.

Det håller Karin Stålberg med om. Hon tillhör de lite yngre och berättar att hennes favorithantverk är återbruk. Hon tycker inte om slit- och slängkulturen utan försöker laga, ändra och bevara bland annat kläder.

– Vi har haft flera kurser i återbruk berättar hon. Den var väldigt intressant. 

Bland kvinnorna på dagens AW verkar det mesta handla om att sticka eller sy nya saker, men Monica säger att de också har ett litet ”vintagegäng”. De brukar ha med sig gamla kläder och prylar som behöver lagas och fixas för att kunna användas igen.

– Det är verkligen också en viktig del av vår förenings arbete, säger hon.

Är du intresserad av gemenskap med ett gäng damer (och herrar) som älskar hemslöjd kan du bara knacka på dörren till Katedralcaféet en onsdag framöver. Du behöver inte vara duktig eller ens ha med dig eget material första gången.

– Det är bara att dyka upp, avslutar Tinna vår pratstund. Vi hjälper så gärna till. 

/Anna Löfving

Hos dansföreningen Swingkatten kan både nybörjare och erfarna dansare ta en svängom i bland annat lindy hop, boogie woogie och autentisk jazz. I år firar Uppsalaföreningen 25-årsjubileum och de ser fram emot att fortsätta sprida gemenskap och dansglädje i Uppsala. 

– Musiken, glädjen och mötet med andra är en viktig del av dansen, säger Siri Fjellman som är vice ordförande i Swingkatten och undervisar i dansstilen lindy hop. Hon får medhåll från Frauke Augstein som är ordförande och lärare i blues.  

– Det är en speciell sorts möte och kommunikation som uppstår i en dans, säger hon. 

De båda har haft dans som intresse i större delen av livet. Swingkatten dansförening har funnits sedan 2001, i år 25 år. De har omkring 500 medlemmar, erbjuder kurser i en rad olika dansstilar och anordnar olika evenemang. 

De flesta dansstilar, som lindy hop, balboa, blues och boogie woogie är pardanser, medan jazz och step dansas solo. Stilarna skiljer sig lite i bland annat tempo och musik, men gemensamt är anknytningen till musiken och ursprunget i swing, som uppstod i Harlem, New York på 1920-talet, influerat av afroamerikansk danstradition. 

Frauke och Siri tycker att dans är både en utmärkt träningsform och ett sätt att vara kreativ, ha roligt och träffa andra.  

– När man möter en annan person i en dans behövs inga ord. Man hittar ett eget språk i dansen vilket är väldigt spännande och kreativt, säger Frauke.  

Dansintresset bjuder in till gemenskap, både i Uppsala och på andra platser i världen. Både Frauke och Siri har, när de varit på resande fot, letat upp en lokal dansförening att tillbringa en kväll med. På samma sätt hittar även människor som befinner sig tillfälligt i Uppsala, som turister och utbytesstudenter, till Swingkattens evenemang. För övrigt finns en stor spridning bland föreningens medlemmar, både när det kommer till kön, ålder, bakgrund och erfarenhet.  

– Vid något tillfälle var åldersspridningen så stor som mellan 16 och 80 år. Hos oss är verkligen alla välkomna, oavsett vem man är, säger Siri. 

Förutom kurser i de olika dansstilarna är socialdans en viktig del av Swingkattens verksamhet. Evenemangen avser ofta en bestämd dansstil, och man kan dyka upp med eller utan danspartner. Några gånger per år har de liveband, vilket bidrar till en extra festlig stämning på dansgolvet. På evenemangen gäller föreningens uppförandekoder, som bland annat innebär att man alltid kan tacka nej, och att man själv också ska vara okej med att få ett nej på frågan om en dans.  

– Vi upplever att alla är införstådda med vårt gemensamma förhållningssätt. Det skapar trygghet, inte minst för de som kanske är lite nya och osäkra.  

Till den som är nyfiken på dans, men kanske är lite osäker, vill Frauke och Siri uppmuntra till att våga prova. 

– Och ge inte upp! Vill man, kan man gå en nybörjarkurs flera gånger - till slut sätter det sig. Det viktiga är att man tycker att det är kul.  

/Emma Tapper