Från Konstskådning i Hammarskog till stadsvandring i drottningarnas Uppsala

Publicerad 2026-07-15 – av öfre slotts media
3 min läsning

Hela sommaren bjuder Uppsala konstmuseum och Uppsala slottshistoriska på kultur för både konstälskare och historieintresserade. Nya utställningar, kulturupplevelser för hela familjen och levande berättelser om stadens historia ger många anledningar till ett besök.

Lördagen den 8 augusti är det vernissage för Konstskådning 2026, en utomhusutställning där samtidskonst möter natur i Hammarskog. Utställningen sträcker sig från Hammarskogs herrgård längs Dalbyviken och bjuder in till en skön promenad för att upptäcka konsten i landskapet. Precis som fågelskådarna som letar efter fåglar, här i det gröna landskapet, får besökarna utforska omgivningarna och upptäcka konstverken längs vägen.

Klockan 14.00 invigningstalar Linda Eskilsson (MP), ordförande i kulturnämnden. Anna Einarsson, curator och initiativtagare till Konstskådning, presenterar årets utställning.

I år är det första gången Uppsala konstmuseum tar sig till Hammarskog som medarrangör till utställningen. Anna Einarsson, som under flera år utvecklat den konstnärliga inriktningen och höjt ambitionsnivån för den unika satsningen i Hammarskog, är fortsatt curator. Samarbetet mellan Einarsson och konstmuseet växte fram efter arbetet med Uppsalas kulturhuvudstadsansökan 2029, då många nya kontakter och samarbeten skapades mellan stadens kulturaktörer.

Årets medverkande konstnärer är Mattias Bäcklin, Shabnam Faraee, Hanna Hartman, Linda Persson och Fredrik Strid.

Utställningen avslutas, den 23 augusti med en konsert där sångerskan Malena Ernman och gitarristen Mats Bergström bjuder på såväl välkända verk som nyskrivna tonsättningar av poeten Ingela Strandbergs texter. Att musiken är komponerad av Konstskådnings curator, tillika Dalbybon Anna Einarsson, kommer ge utställningen ett extra värdigt avslut.

Den 29 augusti öppnar utställningen Stuart Mayes – Following Eugène: A Spring Outing på Uppsala konstmuseum. Den brittisk-svenske konstnären Stuart Mayes tar avstamp i Eugène Janssons uppmärksammade utställning i Uppsala 1907, där målningar av nakna manliga kroppar väckte debatt om moral och anständighet.

Med dagens blick återvänder Mayes till Janssons historia och undersöker hur normer, identitet och queera berättelser formas och förändras över tid. Genom installationer, textil, objekt och arkivmaterial väver han samman konsthistoria, lokalhistoria och HBTQI+-historia i en utställning som visar hur det har påverkat vår samtid.

Sommar på Uppsala konstmuseum

Under hela sommaren bjuder Uppsala konstmuseum på ett rikt program för både barn och vuxna. Här visas aktuella utställningar, bland annat årets stora utställning Queens. Besökare kan också ta del av dagliga visningar för hela familjen, konstkartor och konstnycklar. Programmet innehåller också Kort om konst, korta introduktionsvisningar på svenska och engelska, samt skapande aktiviteter för barn. Museet har öppet alla dagar under sommaren.

Stadsvandringar i drottningarnas fotspår

Uppsala slottshistoriskas stadsvandringar 11 juli och 13 augusti tar oss med i Katarina Jagellonicas och drottning Kristinas spår genom staden och ger oss berättelser om några av de mest dramatiska händelserna i deras liv. Vandringen börjar vid Uppsala slottshistoriska och avslutas vid Uppsala domkyrka – en historisk promenad genom Uppsala med drottningarna som vägvisare.

Sommar på Uppsala slottshistoriska

Även Uppsala slottshistoriska är öppet hela sommaren. Här kan besökarna ta del av utställningarna Queens – som i sommar har specialvisningar om snusk, sex och samlevnad, samt Slottsliv, gratis visningar på svenska och engelska varje dag, familjevisningar, skattjakter och kreativa aktiviteter för barn. Tillsammans ger de möjlighet att upptäcka berättelserna om kungar, drottningar och livet på Uppsala slott – både inne i museet och ute i staden.

För den som vill komplettera sitt museibesök i slottets historiska miljö med mat, fika eller något att dricka, håller museernas Café och bar också öppet hela sommaren, måndag–söndag, klockan 11.00–17.00.

Konst möter natur i Konstskådning 2026. Utställningen sträcker sig från Hammarskogs herrgård längs Dalbyviken och bjuder in till en skön promenad för att upptäcka konsten i landskapet. Bild: Uppsala kommun.

Pollenallergi – när kroppen reagerar på våren

Publicerad 2026-06-16 – av öfre slotts media
3 min läsning

Äntligen är våren här och vi kan njuta av det fina vädret och allt det vackra som blommar. Tyvärr är det dock inte alla som kan njuta lika mycket under denna period på grund av pollenallergi. Symtom som klåda i ögonen, nästäppa, svullnad i bihålorna, nysningar, hosta, andningssvårigheter, trötthet och hjärndimma är vanliga.

För många är läkemedel ett viktigt stöd, men det behöver inte vara hela bilden. Det finns också saker vi kan göra för att stötta kroppen och därmed möjligen påverka hur starkt vi reagerar på pollen. Men först kan det vara hjälpsamt att förstå mer om vad som händer i kroppen vid pollenallergi.

Vad kan påverka hur vi reagerar på pollen?
Immunförsvaret överreagerar och tolkar pollen som ett hot, trots att det egentligen är ett ofarligt ämne. Mastceller, som är specialiserade immunceller, aktiveras och frisätter histamin och andra inflammatoriska ämnen som orsakar symtomen. Det handlar alltså inte bara om mängden pollen i luften, utan också om hur känsligt immunförsvaret är från början.

Den största delen av vårt immunförsvar sitter i tarmen. Om tarmbarriären inte fungerar optimalt kan det påverka immunförsvaret och bidra till inflammation. Även tarmflorans sammansättning kan spela en roll för hur immunförsvaret reagerar, även om forskningen på området fortfarande utvecklas.

Histamin är en signalsubstans som är central i allergiska reaktioner. Kroppen bryter normalt ner histamin bland annat med hjälp av enzymet DAO (diaminoxidas) som främst bildas i tunntarmens slemhinna. Hur effektiv denna nedbrytning är kan variera mellan individer, om funktionen är nedsatt, kan det leda till ett överskott av histamin, vilket hos vissa kan bidra till ökade symtom.

Kost, stress och sömnbrist är något som påverkar vårt immunförsvar och därmed även hur vi reagerar på pollen.

Vad kan vi göra för att stötta kroppen?

  • Stödja kroppens naturliga balans i immunförsvaret.
  • Stärka mage och tarmens normala funktion.
  • Stödja lever och gallas normala funktion.

Hur kan vi göra det?

• Lugna tarmen genom att äta en näringsrik och antiinflammatorisk kost.
• Undvika ämnen som belastar kroppen.
• Stötta kroppen med enzymer vid behov, exempelvis för matsmältning
• Använda örter som kan stödja tarm, lever och kroppens naturliga balans (med rätt kunskap).
• Följa kroppens cirkadiska rytm med balans mellan ljus, mörker och vila.
• Minska stress och prioritera återhämtning och nervsystemsreglering.

För den som vill fördjupa sig finns olika tester där man exempelvis kan analysera mag- och tarmhälsa, inflammationsmarkörer och histaminintolerans. Dessa tester ersätter inte konventionell sjukvård. Vid besvär är det viktigt att alltid kontakta vården för en medicinsk bedömning.

Om du har pollenallergi kan det vara en signal om hur din kropp reagerar och mår i stort. Kroppen strävar hela tiden efter balans, och ofta finns det bakomliggande faktorer som kan vara värdefulla att se över. När symtomen redan brutit ut har kroppen ofta varit belastad under en längre tid, och genom att sätta in stöd tidigare kan man ge kroppen bättre förutsättningar inför säsongen.

Månadens hälsosteg
Stötta kroppen genom regelbunden rytm.
Försök att äta, sova och varva ner vid ungefär samma tider varje dag. När kroppens dygnsrytm är i balans får immunförsvaret bättre förutsättningar att fungera som det ska.

Månadens eftertanke
Kroppens reaktioner speglar ofta helheten i hur vi lever, återhämtar oss och tar hand om vår hälsa.

/Sandra Gustafsson /Heal4Real

Utan historia, ingen framtid – Följ med på en guidad visning på Medicinhistoriska museet

Publicerad 2026-04-16 – av öfre slotts media
3 min läsning

Många tar nog den sjukvård som finns tillgänglig i dag för given. Vi tänker att undersökningar, mediciner, operationer, bedövningar och annat vi får när vi blir sjuka alltid har funnits. Så är det förstås inte! Anna Stenkula är ansvarig för Medicinhistoriska museet i Ulleråker.

– Det är inte alls länge sedan som allt såg annorlunda ut. Människor dog av sådant som vi idag ganska enkelt kan bota.

Det är torsdagkväll i mitten av april och i entrén på museet har en liten grupp besökare samlats. De har kommit hit för att följa med på en av de två guidade visningarna som strax ska börja. Karin Norlén, som är pensionerad läkare, och Kerstin Rollman, före detta sjuksköterska, är kvällens guider.

– Utan historia ingen framtid, säger Kerstin. Jag vill gärna berätta om hur den moderna sjukvården vuxit fram. Det känns viktigt.

Karin håller med. Sedan hon avslutat sin anställning på Akademiska sjuhuset för några år sedan fick hon jobb som t.f. chef på Medicinhistoriska museet och blev väldigt intresserad.

– Jag arbetade inom psykiatrin i slutet av min karriär, så det känns särskilt bra att först arbeta här och sedan guida besökare.

Det vackra huset – som de flesta förknippar med psykiatrisk vård – mitt i Ulleråker, byggdes i början av 1900-talet. Länge fungerade ovanvåningen som överläkarbostad och på nedervåningen var det socioterapi för patienter. Sedan mitten av 1990-talet är huset ett museum.

– På ovanvåningen var det utställningar redan under 1980-talet, berättar Anna, så när Akademiska behövde mer plats för museiföremål blev det naturligt att använda hela det här huset.

Den välkände läkaren och professorn Lars Thorén samlade under 80- och 90-talen ihop en stor mängd föremål som använts på sjukhuset sedan det öppnade. När man letade utrymmen för förvaring av dessa beslöts att det storslagna huset i Ulleråker skulle användas.

– Museiföreningen som startats på 80-talet var förstås noga med att de ihopsamlade föremålen skulle förvaras säkert, berättar Anna. Och här fanns ju plats.

Idag är museet till största delen fyllt med saker som hör ihop med allmän sjukvård, men det finns också mycket intressant med inriktning på psykiatrisk vård. Innan guideturerna drar igång delas gruppen upp i två delar, där Karin tar hand om de som är mest intresserade av den allmänna medicinhistorien och Kerstin går upp på ovanvåningen för att berätta om psykiatrihistoria. Karin pekar ivrigt.

– De första redskapen man använde inom sjukvården var för att skapa balans mellan vätskor. Fram till 1800-talets slut sög man ut blod, slem och galla med hjälp av olika instrument för att bota sjukdomar.

Under rundturen får vi lära oss om gamla tiders sjukvård genom att titta på röntgenapparater, stetoskop, EKG-maskiner, kuvöser, konstgjorda hjärtklaffar och mycket annat som samlats i de olika rummen och korridorerna. Karin, som tillsammans med de andra guidevolontärerna, har tagit reda på mycket om sjukdomar förr och hur de botades genom att lyssna på föreläsningar, läsa i böcker och samtala med människor som var med eller har studerat historia. Hon tycker att de många intressanta föremålen ger en större förståelse för dagens sjuvård.

– Och en ödmjukhet inför den hjälp som finns att få idag. Man tar mycket för givet, som inte alls var självklart för bara några år sedan.

Avslutningsvis berättar Anna och de andra om en önskan att få utveckla Medicinhistoriska museet ytterligare och göra om den stora utställningen på nedervåning. De hoppas på medel för att göra den mer lättillgänglig, så att fler

uppsalabor och hitresta besökare ska lära känna vår svenska medicinhistoria.

– Den är så viktig, säger Anna. Historien ger oss perspektiv och en tro på framtiden.

/Anna Löfving

Tjuren Uppsala – med kött och vin i fokus

Uppdaterad 2026-04-03, Publicerad 2026-02-22 – av öfre slotts media
3 min läsning

”Det tog ett tag att växa i kostymen”

Restaurang Tjuren har blivit populärt bland både Uppsalabor och mer långväga gäster, och lockar med en matupplevelse där köttet och vinet står i fokus. Shamal Ghalandari, grundare och restaurangchef på Tjuren, berättar om åren sedan öppningen och passionen för riktigt bra kött och vin.

Shamal Ghalandari är i full färd med att putsa dagens leverans av oxfilé i restaurangköket på Övre Slottsgatan. Det är några timmar kvar till öppning och i matsalen lyser solen in på tomma bord.

– Jag har jobbat i branschen hela livet. De första sommarjobben i Gottsunda, där jag växte upp, var på restaurang och sedan har det fortsatt. Så jag har hunnit se en hel del, säger Shamal.

Genom hela skoltiden, efter gymnasiet och vidare under universitetsstudierna fanns det alltid restaurangjobb. Gymnasielärarutbildningen var en tanke om stabilitet inför framtiden, men det första lärarjobbet blev inte långvarigt. Under samma period öppnades möjligheten att ta över lokalerna där Tjuren i dag finns, och Shamal övervägde att ta restaurangbranschen mer seriöst.

– Till och med min fru sa till mig att ”det är ju det här du vill göra”, säger han.

I slutändan var valet lätt. I början av 2020 slog dörrarna upp till Tjuren Mat och Vin. Men snart blåste pandemins vindar över världen.

– Vi hade hoppats på en stor öppning, men i stället hade vi två gäster första helgen. Det var svårt, men samtidigt gav det oss utrymme att växa i lagom takt.

Precis som för resten av branschen blev det svårt under pandemin, särskilt med en nyöppning. Men verksamheten kunde fokusera på att förfina det som fungerade bra och hantera det som behövde förbättras. Ganska snabbt kom insikten att det behövdes en större fritös, och när plötsligt åtta matgäster beställde entrecôte samtidigt förstod de att stekbordet nog var för litet.

– Man tror att man är redo vid öppningen, men kostymen var faktiskt lite stor. Det tog ett tag att växa i den, men nu sitter den bra, säger Shamal.

Shamal fortsätter med att väga upp oxfilén i bitar, redo att stekas på senare. Standarden på råvarorna är hög och allt som blir över från finstyckningen används. Restbitar går till färs, skinnet går till såsen och små bitar blir tartar.

– Det är både ekonomiskt för oss och schysst mot djuret. Inget ska gå till spillo.

I dag återkommer många gäster till Tjuren som delar samma kärlek för kött som Shamal. Vinlistan hålls lång för att gästerna ska kunna testa nya smakkombinationer. På menyn finns även två fiskrätter samt Svärmors veganbiff för de gäster som väljer bort köttet. Även för människans fyrbenta vänner finns något på menyn.

– För många är hunden som ett barn och det är svårt att få hundvakt. Klart att de också ska få vara här.

I dag kombinerar Shamal jobbet med familjelivet, men Tjuren kommer alltid att vara hans första barn, som han beskriver det.

– Och Tjuren är även som mitt vardagsrum, med samma gästvänlighet. Det ska vara bekvämt och harmoniskt att komma hit, säger han.

Meny och priser

På menyn finns bland annat chefsburgare, oxfilé och veganbiff. Oxfilén kostar 425 kronor. Det kan också vara värt att nämna att det finns en meny för medföljande hundar.

Tyngden ligger såklart på kött, men även röding och tonfisk finns på menyn.

Recensioner av Tjuren

I skrivande stund har restaurangen 67 omdömen på Tripadvisor och betyget 4,3, vilket motsvarar ”mycket bra”.

På Nova Circle har Tjuren betyget 4,2, och maten hyllas även av UNT:s krogpatrull.

Öppettider

Tisdag–torsdag: 16–23

Fredag–lördag: 16–00

Söndag: 16–22

Måndag: stängt

Hyllningen i centrum när Elogepodden ger röst åt det vackra

Uppdaterad 2026-03-31, Publicerad 2026-02-21 – av öfre slotts media
3 min läsning

Uppsala-profilen Gassan Jaber har gjort det till sitt uppdrag att sprida ljus i en värld som ofta känns mörk och brusig. Gassan föddes i Libanon, men när han var sex år gammal gick flytten till Sverige och Uppsala, en stad som sedan dess har varit hans fasta punkt och hem. Under sitt liv har han hunnit med mycket och satt tydliga spår i stadens kulturliv genom att vara aktiv på många olika sätt. Han har bland annat varit verksam inom dansvärlden, där han drivit Uppsala Danscenter, och han har även arbetat för Studiefrämjandet.

I sina roller som projektledare och ledare har han lagt ner mycket tid och kraft på att coacha ungdomar och stötta deras personliga utveckling. Genom alla dessa år och olika projekt har han burit på en stark inre drivkraft: att alltid försöka lyfta fram det som är vackert, konstruktivt och bra i livet. Han menar att arbetet med att utveckla människor är bland det svåraste som finns, men också det viktigaste, och att det kräver ett särskilt fokus på det positiva för att nå framgång.

– Jag har alltid velat lyfta det som är bra här i livet och det som är positivt, berättar Gassan.

Han har med tiden märkt hur medieflödet har förändrats och blivit alltmer negativt. Det är mycket gnäll och brus som tar energi från oss människor. För att skydda sitt eget välmående har han därför valt att sluta följa nyheterna och i stället leta efter sådant som ger energi och hopp. Det var ur denna tanke som idén till Elogepodden föddes. Han hade länge velat starta en podcast men visste inte riktigt vad den skulle handla om förrän han förstod att han kunde kombinera sin kärlek till positiva samtal med podcastens format.

– Med åren har jag märkt hur världen har skiftat och hur media bara rör sig mot mer och mer negativitet, berättar Gassan.

Elogepodden är inte en vanlig intervjupodd där kändisskapet står i centrum. I stället är det själva hyllningen, eller elogen, som är viktigast. Gassan bjuder in vanliga människor som får berätta om något eller någon de verkligen uppskattar. Det kan handla om allt från stora livshändelser till små vardagliga ting. Hittills har de hunnit med tretton avsnitt som tagit upp ämnen som modet att vara öppen, vikten av att hälsa på varandra eller kärleken till en viss författare. Det är de vackra kopplingarna mellan människor och deras historier som gör podden unik.

– Jag vill ha historier från människor som vill berätta om sin eloge och sin historia, berättar Gassan.

Genom sitt arbete vill Gassan skapa en motvikt till den pessimism som ofta råder i samhället. Han tror att om vi pratar mer om det vi är tacksamma för, så skapar vi en bättre värld för alla. Podden finns nu tillgänglig på stora plattformar som Spotify och Youtube, där den fortsätter att sprida positiva ringar på vattnet. Det är en enkel men kraftfull påminnelse om att det alltid finns något att ge en eloge till, om vi bara väljer att se det.

/Robin Hjertqvist