Hjärtan i fokus när Sara Jonsson ställer ut

Uppdaterad 2026-03-17, Publicerad 2026-02-09 – av Anna Löfving

Hela staden Uppsala möter konstnären Sara Jonsson på en konstutställning hon har nu i Salabackekyrkan. Sara har under lång tid ägnat sig åt en mängd olika kreativa uttryckssätt. Efter studier i konst på folkhögskola ägnade hon flera år åt ett verklighetstroget måleri. Hon  utgick ofta från egna fotografier av naturmotiv och arbetade länge med varje verk. Med tiden har dock Saras inställning till skapandet förändrats. Idag är det mer abstrakt uttryck som fokuserar på färg och ren glädje.

– Det var bara perfekt som var tillräckligt. Nu på senare tid målar jag mer av glädje, med mycket färg och mer abstrakt, berättar Sara.

Vid sidan av sitt konstnärskap väljer Sara att använda sin tid och energi till studier. Hon har bland annat intresserat sig för teologi och gått introduktionskurser i språken hebreiska och grekiska. Det är studier hon bedriver av rent personligt intresse. Konsten har fått en alltmer central roll i hennes liv, då den erbjuder ett meningsfullt utrymme där hon kan bygga och skapa fritt. Ett avgörande skifte i hennes skapande skedde under pandemin. Vid den tidpunkten stod en tavla halvfärdig på staffliet med en ambitionsnivå som kändes svår att nå. För att hitta tillbaka till lusten började hon istället arbeta med oljekritor, vilket ledde in henne på ett specifikt spår av hjärtmotiv.

– Då tog jag fram mina oljekritor och började måla hjärtan. Jag hade en tavla som stod halvfärdig på mitt staffli med alldeles för hög ambitionsnivå men jag behövde något annat där jag kunde måla bara för att det var roligt, med mycket färg, berättar Sara.

Det som började som en enkel paus under pandemin utvecklades snart till ett omfattande projekt. Efter att ha fyllt ett helt block med hjärtan blev Sara uppmuntrad av en vän att ställa ut sina verk. Eftersom hennes större oljemålningar inte fick plats i den första tilltänkta utställningslokalen blev hennes inramade hjärtan den perfekta lösningen. Detta blev startskottet för en serie utställningar, bland annat med koppling till Alla hjärtans dag i år.  Arbetet med hjärtmotiven har fortsatt att utvecklas och innefattar nu även verk i olja och akryl. Sara förbereder sig nu för att ta nästa steg i sitt konstnärskap genom att ställa ut på Galleri BRINK, där hon planerar att fylla en hel vägg med sina karakteristiska hjärtan i olika stilar.

Den kommande utställningen markerar en viktig milstolpe där besökarna får möta hjärtan i olika former, färger och tekniker. För Sara handlar det inte längre om att kopiera verkligheten exakt, utan om att förmedla en känsla som når fram till betraktaren. Genom att arbeta med större format i olja och akryl har hon hittat ett sätt att låta energin i rummet ta plats. Planeringen inför Galleribrink har gett henne möjlighet att se sitt eget skapande i ett större sammanhang, där varje enskilt hjärta bidrar till en gemensam berättelse om hopp och närvaro. Målet är att skapa en vägg som känns levande och inbjudande, en plats där besökarna kan stanna upp och hitta sina egna tolkningar i färgernas rörelse. Denna process har också gett Sara en ny förståelse för hur konsten kan fungera som en bro mellan människor, särskilt när motiven är så universella som hjärtan. Framtiden ser ljus ut med nya projekt i sikte, men just nu ligger allt fokus på att låta Uppsalaborna få ta del av den värme och kraft som Saras målningar utstrålar.

/Robin Hjertqvist

Martas röst i mig  – en berättelse om Katarina och hennes mamma Marta, som överlevde Auschwitz-Birkenau 

Publicerad 2026-09-20 – av Anna Löfving

– Jag är hoppfull, säger Katarina med ett leende. Jag har framtidstro och ger inte upp. Det är nog det jag vill förmedla med min bok.

Katarina Hellgren är uppsalabo sedan födelsen och har bland annat arbetat som lärare under livet. Hon har alltid känt sig trygg och tillfreds, trots – eller tack vare – arvet från sin mamma.

– Min fantastiska mamma, som gick bort 2009, kom till Sverige från koncentrationslägret Bergen- Belsen 1945. Hon, och jag, är av judiskt ursprung och hon deporterades från Ungern till Auschwitz under krigets sista år.

Efter befrielsen och väl i Sverige fick Marta Klein ett bra liv. Hon gifte sig med Katarinas pappa, som värnade och beskyddade henne. Hon fick en dotter och blev hemmafru. Ändå beskriver Katarina mamman som rädd och ibland väldigt tillbakadragen.

– Hon kallade sig en ”överlevare”, men jag undrade ofta om hon egentligen ville leva?

Katarina som alltid tyckt om att skriva och gjort det både i jobbet och privat, bestämde sig för några år sedan att försöka skildra sin mammas liv. Parallellt med sitt eget. Det finns skillnader och likheter mellan de båda kvinnornas liv, och i boken Martas röst i mig vävs deras levnadsöden samman.

– Det är ingen bok om Förintelsen, säger Katarina, även om min mamma upplevde den och jag påverkades av den. Det är snarare en bok om att det trots svårigheter går att överleva och hitta ett ljus.

Marta var den enda i den stora judiska släkten från Budapest som överlevde vistelsen i koncentrationslägret. Hennes föräldrar och övriga familjen gasades ihjäl och när Marta kom till Sverige med en rödakorsbåt 1945 var hon svårt sjuk. Hon hamnade på ett konvalescenthem i Enköping och flyttade sedan till Uppsala. Marta hade tidigare arbetat som fotograf, men fick i Sverige arbete på en konfektionsfabrik eftersom hon i början inte kunde svenska. Katarina berättar att Marta förlorat sitt människovärde under vistelsen i Auschwitz-Birkenau och att hon under resten av sitt liv kämpade med att få det tillbaka.

– Hon kände sig tom, och även om hon så småningom fick ett bra liv i Sverige, vågade hon sig aldrig riktigt ut igen. Jag tog med henne på resor utomlands och hon fick uppleva mycket roligt, men skörheten fanns alltid där.

Under 1990-talet började Marta att skriva ner sin historia och efter hennes bortgång bestämde sig Katarina för att göra en bok. Inte bara av mammans anteckningar utan också av sina egna minnen och upplevelser. Hon säger att den nyutkomna boken är en berättelse som varvar svåra upplevelser med lättsamma. Mörker blandas med ljus och den starka judiska traditionen genomsyrar historien.

– Vi är både stolta över vår judiska bakgrund, som innehåller så mycket värdefullt. Särskilt i dessa tider, när antisemitismen blossat upp igen, är det viktigt att få berätta.

Katarina, som numera är pensionär, är glad att boken getts ut och finns att köpa i Uppsalas boklådor. Hon är redan igång med att skriva en ny bok och säger att drömmen är att många ska läsa om hennes mammas öde och förstå att trots svårigheter och mörker går det att leva vidare.

– Jag är tacksam över att jag fått möjligheten att berätta och stolt över resultatet. Vi måste lära oss av vår historia och försäkra oss om att den inte upprepar sig.

/Anna Löfving

Höstens brödtema på Svintorget lockar Uppsalas matälskare

Publicerad 2026-09-18 – av Anna Löfving

Det finns en särskild sorts stämning som lägger sig över Uppsala när kvällarna blir mörkare och Fyrisån speglar de tända fönstren längs kajen. Doften av nybakat sprider sig från kaféer och restauranger, och stadens matälskare börjar dra sig inåt, mot värmen och de långa borden. På Svintorget har hösten fått ett eget tema, och det stavas kort och gott BRÖD – en hyllning till surdeg, skorpa och de smaker som får en vanlig tisdag att kännas som en liten fest. Från mörka rågbröd till frasiga baguetter bjuder höstens Svintorget på hantverk som lockar Uppsalabor att boka bord mitt i veckan, bara för att smaka något nytt.

Just den där hemmakvällen har blivit en scen för många olika nöjen, och för vuxna som vill koppla av på egna villkor har det digitala utbudet vuxit rejält. Vid sidan av strömningstjänster och poddar har spelunderhållning på nätet blivit en självklar del av bilden, och många nyfikna letar sig fram till ett casino utan svensk licens för att jämföra vad de olika alternativen faktiskt erbjuder. Sådana guider går igenom hur spelet fungerar i praktiken, vilka skatteregler som gäller, hur det legala läget ser ut och vilka för- och nackdelar som följer med sajter som ligger utanför det svenska systemet. För den som vill förstå skillnaderna innan kvällens avkoppling börjar fyller den typen av rankningar och jämförelser en tydlig funktion.

Ett brödtema med rötter i staden

Att just bröd får äran att bära höstens tema är ingen slump. Uppsala har en lång tradition av god matkultur, från saluhallen vid Vaksala torg till de småskaliga bagerierna som dykt upp i takt med surdegsvågen. På Svintorget märks det tydligt att intresset för hantverksbröd inte är någon dagslända. Här möts gäster av allt från mörka rågbröd med len smulighet till frasiga baguetter som doftar av lång jäsning.

Nyfikenheten kring vad som händer i köket har dessutom fått extra bränsle av att det hänt en hel del på adressen. Den som följt matscenen har säkert läst om hur nya smaker på Svintorget tagit form, där bröd och mat fått en tydligare huvudroll. Det är precis den sortens utveckling som gör att Uppsalabor gärna bokar bord en helt vanlig vardag, bara för att smaka något nytt.

Från långbord till soffhörna

Det roliga med höstens matkultur är hur lätt den glider mellan det offentliga och det privata. En kväll sitter man vid ett dukat bord med vänner och delar på en brödkorg och några rätter. Nästa kväll är tempot ett helt annat: lampan tänd, en filt över benen och en serie som väntar. Den kontrasten är inte en motsättning, utan snarare två sidor av samma höstlängtan efter mys och avkoppling.

För många vuxna är det just den hemmakvällen som blivit den nya frihetszonen. Strömningstjänsterna erbjuder allt från nordisk krim till lättsamma matlagningsprogram, och parallellt har digitala spel och underhållning smugit in som ett naturligt inslag. Det handlar om samma grundbehov som brödtemat vädjar till: att unna sig något gott, i sin egen takt, utan krav på prestation.

När staden och skärmen möts

Uppsalas nöjesliv har alltid haft en förmåga att förnya sig utan att tappa sin själ. Studentkulturen, konserthusen och de många kaféerna skapar ett brus av aktiviteter, men vid sidan av allt detta finns ett lugnare tempo som blivit alltmer uppskattat. Att välja bort en sen kväll i stan till förmån för egen soffa är inte längre något att skämmas för – det är ett aktivt val.

Den som ändå vill komma ut kan följa säsongernas skiftningar på stadens mötesplatser. Ett fint exempel är den information kring höstterminens start som markerar att den lugnare årstiden dragit igång på allvar, med nya rytmer och rutiner för många. Det är i den övergången som både restaurangbesök och hemmakvällar hittar sin plats, sida vid sida.

Höstens smaker på flera adresser

Bröd på Svintorget är förstås inte den enda anledningen att söka sig ut när löven skiftar färg. Uppsala bjuder på flera platser där mat, dryck och stämning vävs samman till något större. En promenad genom stadens grönska kan mycket väl avslutas med en fika, och i Botaniska trädgårdens café och butik hittar besökaren en oas där höstens färger får extra lyster. Sådana platser påminner om att avkoppling kommer i många former, både ute bland växthusens värme och hemma i det egna vardagsrummet.

Det är den bredden som gör Uppsalas höst så tilltalande. Man behöver inte välja mellan att vara social eller att dra sig undan. Ena stunden delar man en brödbit vid ett långbord, nästa sitter man ensam eller i par framför skärmen, lika nöjd med båda.

Slutet på en höstkväll

Föreställ dig hur en typisk höstkväll i Uppsala kan sluta. Middagen på Svintorget är avslutad, brödkorgen tömd och samtalen har svängt in på mjukare ämnen. På vägen hem drar sällskapet upp kragarna mot den råa luften, och väl inne väntar den där andra sortens kväll – filten, soffan och det egenvalda nöjet som passar just den stunden.

Kanske blir det en dokumentär, kanske en stunds spel, kanske bara tystnad och en kopp te. Poängen är att höstens Uppsala rymmer allt detta samtidigt. Brödtemat på Svintorget och den lugna hemmakvällen är inte varandras motsatser, utan två kapitel i samma berättelse om en stad som lärt sig att njuta av årstiden i sin egen takt. Och när den sista brödsmulan är borta börjar nästa kväll planeras redan där, mellan skratten och de tunga ögonlocken.

Med intresse för gamla cyklar: “Som en tidsmaskin”

Uppdaterad 2026-09-16, Publicerad 2026-09-12 – av Emma Tapper

Lördagen den 5 september samlades Uppsala vintage biking för tionde året – för en dag av cyklande runt om i Uppsala, picknick och umgänge. Under eftermiddagen stannade de 55 deltagarna till i Botaniska trädgården för fotografering och prisutdelning.

Ljudet av cykelklockor kommer närmare och en kortege av cyklande människor rullar genom centrala Uppsala. Från en högtalare på någons pakethållare strömmar swingmusik. Vid första anblick på cyklar, hattar och kavajer i tweed kan man tro att man åkt tillbaka i tiden, men vilken tid är frågan. Konceptet här är att man klär sig tidsenligt utifrån sin cykel.

– Just tweedcykling har blivit hyfsat välkänt, men vi ville inte begränsa detta till en viss tidsera. Något gammalmodigt kan ju vara en sak för dig och en annan sak för mig, säger Håkan Södergren, en av arrangörerna.

Nymans verkstäder i Uppsala var under sin storhetstid under första halvan av 1900-talet en av de största cykeltillverkarna i norra Europa med en produktionshastighet på nästan en cykel i minuten. Industrin och cykeln som färdmedel har präglat Uppsala som den cykelstad den är idag, vilket Håkan och vännen Mats Öfverberg ville uppmärksamma när de startade Uppsala vintage biking för tio år sedan.

– Vi är båda intresserade av cyklar och historien här i Uppsala, och vi ville göra något för att uppmärksamma det kulturarv vi faktiskt har.

Håkan är dagen till ära uppklädd till självaste Gustaf Grahn, som var verkställande direktör på Nymans verkstäder under mitten på 1900-talet. Med 1600 anställda, varav 1350 i Uppsala, var Grahn under perioden en av Uppsalas viktigaste män.

– Jag är otroligt nöjd med dagen. Det är ett roligt sätt att träffa andra med samma intresse och ett sätt att hylla det kulturarv och alla de cyklar som tillverkades vid cykelfabriken Nymans verkstäder här i Uppsala, säger Håkan.

Genom åren har Uppsala vintage biking växt från omkring 30 deltagare till dagens 55 deltagare. Många lockas av ett gemensamt intresse för cyklar men även för umgänget. En stor del av deltagarna har även återkommit år efter år.

En av dem är Branislav Dragin, en cykelfantast som idag cyklar på en velociped, eller höghjuling som det också kallas. Velocipeden är föregångaren till den moderna cykeln, som saknar kedja och där tramporna är monterade till det enorma framhjulet.

– Jag är ganska aktiv som person så både cyklar och deras historia har blivit ett stort intresse. För mig är cykeln frihet, säger han.

Branislav gissar att han har varit med på Uppsala vintage biking varje år sedan starten och har en egen samling cyklar som han gärna mekar med.

– Det är något visst med att få bevara något gammalt som har både fin teknik och känsla. Även en cykel som har legat på Fyrisåns botten i många år går att plocka upp. Man rustar upp den, smörjer kedjan och så rullar den igen. Det blir lite som en tidsmaskin, säger han.

I sällskapet finns också en herre som ser ut att ha rest från 1970-talet och landat i Botaniska trädgården. På kavajslaget sitter en lapp med texten Kontrollant för Uppsala Försäkringskassa”. Men under hatten och den målade mustaschen gömmer sig egentligen Anneli Sundin. Hon har också varit med sedan starten för tio år sedan, och att klä ut sig till någon historisk figur har blivit en rolig del av deltagandet. Ett möte i dörren för omkring 20 år sedan inspirerade henne till att välja dessa kläder från 1970-talet och cykeln från 1960-talet.

– Jag var själv med om att det knackade på en man från Försäkringskassan när jag var hemma under en period. Han var en kontrollant som gick hem till folk för att kolla att de faktiskt var hemma och var sjuk under sin sjukskrivning.

Många andra deltagare har också ansträngt sig för att klä sig passande enligt sin cykels tidsperiod. Flera hittar inspiration från en tidigare ägare av cykeln och klär upp sig enligt en yrkesroll eller som en gammal släkting. Förra året var Anneli en sjuksköterska, en av många yrkesgrupper som ofta använde cykeln i sitt arbete.

– Jag vill vara med och hedra folk och som har cyklat och fortfarande cyklar i sin vardag, säger Anneli.

/Emma Tapper

”Så enkelt går du ner 10 kg!” tillbaka på scenen – aktuellare än någonsin

Uppdaterad 2026-09-16, Publicerad 2026-09-12 – av Anna Löfving

Det trådsmala kroppsidealet från början av 2000-talet har återvänt, och barn och unga fortsätter att påverkas av kroppsideal och sociala medier. I januari 2026 rapporterade Bris åter om ett ökat antal samtal om ätstörningar i sin stödlinje. Teater Elins succéföreställning ”Så enkelt går du ner 10 kg!” återvänder nu till scenen efter att ha varit slutsåld 2025, och är mot den här bakgrunden aktuellare än någonsin.

Monologföreställningen handlar om att överleva anorexia och bygger på skådespelaren Elin Hillängs egna erfarenheter, tillsammans med andra patienters berättelser, research och fiktion.

”Vi ser tyvärr att den trend vi upptäckte för några år sedan fortsätter. Målet är att sprida kunskap om en allvarlig och ofta missförstådd sjukdom”, säger Elin Hilläng, konstnärlig ledare på Teater Elin och skådespelare i föreställningen.

Under 2026 har frågor om barns och ungas exponering för kroppsideal och skadligt innehåll fått fortsatt uppmärksamhet. I april skrev Forskning.se om hur skönhets- och kroppsideal riktas mot allt yngre personer, även barn. I juni rekommenderade Folkhälsomyndigheten att barn väntar med egen smartphone tills de fyller 13 år, bland annat med hänvisning till risken att utsättas för skadligt innehåll.

Så enkelt går du ner 10 kg!” innehåller humor trots det allvarliga ämnet och slutar hoppfullt: ”Vi ska inte ducka för det mörka och svåra, men sedan måste vi också upp igen. Föreställningen handlar om att överleva”, säger Elin Hilläng.

Höstens föreställningar

12 september kl. 13.00–14.00 – Öppet rep under Kulturnatten, Sprakateatern, Uppsala. Frivillig entré som swishas på plats, först till kvarn.

19 september kl. 19.00–20.15 – Nypremiär på Sprakateatern, Uppsala.

9 oktober kl. 19.00–20.15 – Kulturhuset Storbrunn, Östhammar.

17 oktober kl. 19.00–20.15 – Sprakateatern, Uppsala.

14 november kl. 14.00–15.15 – Sprakateatern, Uppsala.

Biljetter bokas via kulturbiljetter.se. Skolföreställningar spelas på Kulturhuset Storbrunn i Östhammar 6 och 9 oktober, och bokas av skolor via mail: info@teaterelin.com.