Alltid redo när larmet går

Publicerad 2026-05-15 – av Anna Löfving

Bärby brandstation är en av tre heltidsbemannade brandstationer i Uppsala. Dygnets alla timmar står brandmännen redo att rycka ut när olyckan är framme - men de behöver bli fler! Nationellt är behovet av brandmän stort, och även Uppsala brandförsvar står inför ett ökat bemanningsbehov.

– Det är ett krävande men stimulerande jobb. Känslan att få vara där och hjälpa en människa i kris betyder mycket. Det är därför vi alla är här, säger Emma Knös, som varit brandman i drygt tio år.

Tobias Berglund är styrkeledare och har jobbat som brandman i tjugotre år. Det som hållit honom kvar i yrket är ständiga utmaningar och snabb problemlösning.

– Ingen dag är den andra lik, säger han och får medhåll av Emma.

– En fördom som finns är att vi mest hänger på stationen och kanske spelar innebandy hela dagarna när inga larm går, men så är det inte riktigt.

Bland annat behöver allt på stationen tas om hand, från städning till att hålla bilarna och utrustningen rena och hela, redo för larm. Mycket tid går också till övningar och kontroller.

– Bilarna är som rullande verktygslådor. Det är hjärtstartare, handverktyg och pumpar som vi behöver öva på och kontrollera kontinuerligt, säger Emma.

Utöver det behöver byggnader och platser i närområdet emellanåt inspekteras för utrymningsvägar och framkomlighet - något som också förändras i och med byggarbeten runtom Uppsala.

– Att ha kännedom och vara förberedda kan rädda liv när larmet går, säger Tobias.

Elin Öberg är kvalitetsutvecklare på Uppsala brandförsvar och jobbar bland annat med synlighet för att locka fler till yrket brandman. Myndigheten för civilt försvar har som målbild till år 2035 att under höjd beredskap kunna fördubbla antalet brandmän nationellt, från dagens 16000 till 32000. För det krävs en bredare rekryteringsbas. Både kvinnor och män, och större mångfald överlag bidrar även med olika erfarenheter och styrkor.

– Det är positivt med olikheter. Brandmännen möter alla möjliga människor i sitt arbete och kåren ska spegla samhället, säger Elin.

Inom Uppsala brandförsvar är rekryteringsbehovet stort de kommande åren. Bland annat planeras en utökad bemanning i Östhammar och Tierp. Här i Uppsala hålls prova-på-dagar för kvinnor, och ungdomar bjuds in för att fler ska få upp ögonen för yrket.

Emma, som är en av få kvinnliga brandmän i Uppsala brandförsvar, hoppas att fler kvinnor ska se möjligheten inom yrket. Hon tror att kraven på fysisk styrka tyvärr kan skrämma bort många tjejer.

– Jag får kanske lägga ner lite extra jobb jämfört med flera av mina manliga kollegor, men jag är helt övertygad om att många andra klarar det precis lika bra. Många som provat inser också att de faktiskt hade klarat det, även om det kanske krävs lite ansträngning, säger hon.

För att motverka uppdelningen mellan kvinnor och män används sedan några år gemensamma omklädningsrum för alla. Där råder så kallat badhusetikett, vilket innebär att underkläder ska vara på i de gemensamma utrymmena, och dusch och ombyte sker i bås.

De fysiska testerna är samma för kvinnor och män, för att alla helt enkelt ska klara av jobbet lika bra. Träning är en del av jobbet, och Emma och Tobias ser det både som en förmån och som en absolut nödvändighet för att klara av uppdraget.

– För vissa låter det kanske som väldigt tuffa krav, men vi tränar ju på vår arbetstid och för att vi ska klara det som krävs i utryckningar. Som att bära utrustning eller dra ut en livlös person från en brinnande byggnad.

I mycket av den dagliga träningen får de in övning på olika moment i räddningsarbetet, något som också bidrar till sammanhållningen. Att klara av att jobba som ett lag - även under krissituationer - är livsviktigt.

Att möta människor i kris, bevittna otäcka scener och agera under pressade situationer är även det en del av jobbet som brandman. I ett yrke där själva jobbet är att möta och hantera olyckor, vore det snarare otroligt att inte bli berörd.

Både Tobias och Emma ser att det har skett en stor förändring över tid gällande möjlighet till emotionellt stöd efter insatser. Dels utvärderas insatsen efter varje larm, det skapas en helhetsbild av förloppet och vid behov ventileras jobbiga känslor, dels finns kamratstödjare, det vill säga en annan brandman som vid behov kan leda samtal med kollegor efter en svårare insats.

– Det är jättestor skillnad idag mot för kanske tjugo år sen, när det absolut fanns en sorts machokultur. Vi är alla olika motståndskraftiga och behovet att prata kan variera genom livet eller från dag till dag. Nu är det väldigt lätt och att lyfta något, det är inget stort steg, säger Tobias.

/Emma Tapper

”När alla är konstiga är ingen konstig”

Publicerad Idag 10:03 – av Anna Löfving

– Jag skulle tro att det behövs en förening lik Rockeponken game community i varenda stad i Sverige.

Det har blivit slutet av oktober och Adam Straarup, som grundat spelföreningen Rockeponken game community, lutar sig tillbaka. Han har varit förkyld ett tag, men är nu tillbaka till att driva den ideella föreningen. Och han har mycket att göra.

– Sedan vi flyttade in i det här lilla fina huset mitt i stan och började marknadsföra oss mer har det gått väldigt bra för vår förening. Det kommer nya medlemmar hela tiden och än har jag bara sett nöjda miner.

Det startade egentligen får många år sedan, när Adam var 12 år och höll sitt första sommarläger för sällskapsspel på Bergsbrunna gård tillsammans med en brädspelsbutik i Uppsala.

Sommarlägren ledde till att de bildade en förening som träffades varje månad för att spela spel tillsammans.

– Det ställs inga krav, inget tvång av att behöva prestera i föreningen. Det är en av fördelarna med sällskapsspelen. Det enda man måste är att delta.

I Sverige idag finns det tusentals så kallade hemmasittare, som av olika anledningar inte går till skolan. En del går dit, men trivs inte och kommer efter i skolarbetet, andra dyker inte upp alls. Det är dem som Adam och föreningen vill hjälpa. Att erbjuda en trygg plats att umgås, utan krav och utan press, och skapa en kompisgrupp som kan utvecklas utanför föreningen.

– Det är viktigt under uppväxttiden att man träffar andra och känner att man duger som man är, säger Adam. Att man inte är för konstig för att accepteras.

Idag har Rockeponken game community ett 50-tal medlemmar som dyker upp på spelkvällarna i olika stor utsträckning. Några är alltid först på plats och med varenda kväll, andra deltar någon gång per månad. Man betalar en låg medlemsavgift och bidrar sedan med en slant vid varje tillfälle, alternativt en terminsavgift. Antalet spel att välja mellan är stort och ökar hela tiden. Adam ler och pekar mot hyllorna i det mysiga spelrummet.

– Vi brukar alltid kunna samsas om vilket spel vi ska ägna oss åt och ofta delar vi upp oss i olika grupper och sätter oss i olika rum för att spela. Alla är otroligt engagerade och skratten brukar eka mellan vägarna.

I takt med att Adam har fått kontakt med föreningar och organisationer i Uppsala som sysslar med utanförskap och stöd till barn och unga av olika slag har han känt att behovet är stort för en samlingsplats som den här. Han är säker på att Rockeponken i framtiden kommer att växa och att han kan utöka öppettiderna, skaffa in ännu fler spel och kanske anställa någon som hjälper honom att organisera. Han har haft kontakt med människor i andra kommuner som berättat om behovet hos dem.

– Det finns ett behov av ett Rockeponken game community på många andra platser också, avslutar Adam. Där alla är förstående och ingen känner sig konstig. Där ungdomarna trivs, känner sig välkomna och kan växa på riktigt.

/Samarbete

Myrorna mitt i stan

Publicerad 2026-10-24 – av Anna Löfving

– Alla borde ta en runda här inne innan de handlar någon annanstans!

Sandra Friman är ansvarig för den centralt belägna secondhandbutiken Myrorna och mycket nöjd med hur affärerna går. För två år sedan fanns butiken på Kungsängsgatan, en liten bit bort från centrum, men sedan flytten till Vaksalagatan – precis mitt i stan – går verksamheten som på räls.

– Jag började jobba här i samband med flytten, berättar Sandra, och under de här två åren har det gått väldigt bra för butiken.

Bakom Myrorna finns trossamfundet Frälsningsarmén. Rörelsen, som är gammal och etablerad i hela världen, är känd för sitt sociala engagemang. Förutom kyrklig verksamhet sysslar man med ”välgörenhet” av olika slag och Sandra berättar att butiken i Uppsala drar in pengar till människor i utsatthet av olika slag. Det kan handla om hemlöshet, våldsutsatta och barnfamiljer med ekonomiska problem .

– Vi har inga speciella ställen som vi finansierar utan pengarna går till hjälpverksamhet i Sverige.

Liksom de andra secondhandbutikerna tar Myrorna emot kläder, skor, prylar, leksaker, husgeråd, glas, porslin och annat som går att sälja vidare. Ingenting får vara smutsigt eller trasigt och Sandra säger att personalen fått ett lättare jobb sedan förbudet att slänga trasiga textilier i soporna togs bort.

– Numera är det som lämnas in hit sällan trasigt, säger Sandra. Det är en stor skillnad mot tidigare när en hel del som inte fick slängas istället lämnades in hit.

Eftersom ytan som Myrorna har inte är lika stor som tidigare tar man inte längre emot möbler. Inredningsprylar går bra, men eftersom platsen är begränsad måste personalen dra en gräns. Personalen kan inte heller hämta saker hemma hos människor, men om den som vill lämna prylar har svårt för att parkera utanför kan man ta emot dem på baksidan av butiken. Då behöver man ringa i förväg och meddela att man kommer.

– Vi har störst bemanning på eftermiddagarna, så då tar vi gärna emot saker. De flesta lämnar dock sina saker i en vagn som finns bredvid kassan i butiken hela dagen.

Många kunder i butiken är sådana som kommer ganska ofta, lite av stammisar, men en del är också människor som kommer in spontant. Sedan flytten till Vaksalagatan har den sortens besökare ökat och Sandra tycker det är roligt.

– Alla kunder är lika välkomna, men det här läget gör ju att många nya kunder hittat hit.

När de inlämnade sakerna kontrollerats i butiken skickas de till en uppsamlingsplats i Stockholm där de sorteras och skickas till olika butiker runt om i landet. Ibland händer det att de sakerna som lämnats in i Uppsala kommer tillbaka till butiken här, men ofta får man saker från helt andra platser i Sverige. Det beror på vad man önskat att få och variationen är stor.

– Vi har en bra mix av varor här, avslutar Sandra, och vi är tacksamma för varenda sak som lämnas in. Den bidrar, förutom till en bättre miljö, till att människor i utsatthet får det bättre.

Öppettider hos Myrorna i Uppsala är 10-19 på vardagar, 10-17 lördagar och 12-16 på söndagar.  Adressen är Vaksalagatan 7 och telefonnumret 018 - 60 14 16.

Här sätter bara fantasin gränser för skapandet

Publicerad 2026-10-24 – av Emma Tapper

I Ekeby bruk ligger Uppsala makerspace, en mötesplats för skapande och kreativitet som samlar människor i alla åldrar och med olika bakgrunder. Gemensamt är intresset att skapa saker, och bland en uppsjö av verktyg, maskiner och material är det bara fantasin som sätter gränser för vad man kan skapa här.

– Vi vill göra startsträckan för att komma igång med ett projekt så kort som möjligt, och det ska vara okej att misslyckas och försöka igen, säger Matthias Palmér, medgrundare till Uppsala makerspace och ledamot i föreningens styrelse.

Matthias Palmér möter upp i hallen på Uppsala makerspace i Ekeby bruk och visar in till ett stort rum med fönster som vetter ut mot parkeringen. Här finns flera bord med stolar, ett kök och självbetjäningskiosk och datorer längs med en vägg. Än är det inte så många medlemmar på plats men fler brukar droppa in efter 18-tiden berättar Matthias när vi börjar rundvandringen.

– Vi startade med ett gäng som träffades på fik för att skapa tillsammans. Sen hyrde vi en liten gemensam lokal och idag äger föreningen lokalerna här på 800 kvadratmeter och har 950 medlemmar, säger Matthias.

Konceptet makerspace, dit privatpersoner kan komma och skapa, låna verktyg och maskiner och upptäcka olika hantverk finns i många städer i Sverige. Något som Matthias och de andra grundarna har hållit fast vid är att Uppsala makerspace ska vara för alla, oavsett förkunskaper och ambitioner. Det är också viktigt att Uppsala makerspace ska fungera som en social mötesplats.

I rummen fördelat på två våningar finns verkstäder i metall, elektronik, textil, keramik, trä och 3D-printning, och i varje rum finns en mängd olika maskiner och verktyg. För de allra flesta maskiner finns guider för hur de ska användas, för några krävs också kunskapstest och introduktion för att få använda dem på egen hand.

– Säkerheten är såklart jätteviktig, men sen är det viktigt att vår utrustning används på ett bra sätt, så att de håller och kan användas av många.

Utbudet av maskiner, verktyg och material ger en möjlighet att testa på att skapa med en mängd olika material och tekniker.

– Vi är för den som är nyfiken och vill skapa, men inte själv vill, har plats eller råd att själv skaffa den utrustning som behövs. Det ska vara okej att testa sig fram, säger Matthias.

Sedan flera år tillbaka anordnas även kurser varje lördag för ungdomar. Nu erbjuds kurser i matlagning, 3D-modellering, elektronik och programmering.

– Det har blivit väldigt populärt och nyligen hade vi 50 ungdomar på plats. Det är en fantastisk verksamhet som gör skillnad, säger Matthias.

Matthias Palmér har varit med sedan starten 2014 och var ordförande i föreningens styrelse i nio år innan han lämnade posten för att fokusera mer på andra saker inom föreningen. Det är mycket jobb med allt från att ta hand om lokalerna och hålla ordning bland maskiner, verktyg och material till att välkomna och lära upp nya medlemmar. När Hela staden tittar förbi är Matthias i full färd med att fixa med låssystemet på en dörr – sånt som också behöver göras ibland. Men mest arbetar han med att utveckla och effektivisera föreningens app. Föreningen har växt från omkring 300 medlemmar till 950 medlemmar på två år, och eftersom allt sköts ideellt är det viktigt att hitta sätt för att automatisera saker som introduktionen av nya medlemmar och effektivisera så att allt flyter på smidigt för de medlemmar som vill anordna en kurs eller större projekt.

Matthias har själv alltid haft ett behov av att skapa med händerna, och som barn hade han ett eget makerspace, hemma hos sin farfar. Där fanns idéer, verktyg och svarvar och alla möjliga material att skapa med.

– Det var nästan helt perfekt. Det enda problemet var att det var lite ensamt, säger han.

Att skapa med händerna är ett behov som Matthias tror finns hos väldigt många. Samtidigt behövs mötesplatser där människor kan träffa andra och finna gemenskap. Att kombinera dessa i Uppsala makerspace har onekligen funkat bra.

– Jag tror att det behöver finnas såna här kreativa mötesplatser i en stad. Det är så många människor som saknar det.

Med ett vanligt medlemsskap får man ta del av lokaler, utrustning och material när Makerspace håller öppet en gång i veckan, men för den som är redo att betala lite mer finns labbmedlemskapet, där man har egen tillgång till lokalerna, material och förvaring.

Parallellt med den fysiska platsen finns även digitala kanaler för medlemmarna för att dela med sig av sina projekt, be om tips och råd eller hitta andra som vill träffas och arbeta med liknande saker. Att kroka arm med andra för att genomföra sin idé är oftast lätt.

Läs mer om föreningen Uppsala makerspace och medlemskap på uppsalamakerspace.com

/Emma Tapper

Mötesplats Mikaelsgården – stöd till människor som lever i utsatthet

Publicerad 2026-10-22 – av Lina-Maria Hjortell

Mikaelsgården är en öppen mötesplats för människor som lever i hemlöshet och utsatthet. Verksamheten drevs tidigare av Samariterhemmet, men har varit en del av Uppsala stadsmissions verksamhet sedan föreningen grundades 2012.

Agneta Nilsson, som är direktor för Uppsala stadsmission, berättar att man kan komma till Mikaelsgården för att få ett mål mat, duscha eller vila en stund, men också för att uppleva gemenskap och få stöd och hjälp utifrån sina behov. Det kan till exempel handla om att hitta ett boende eller att få stöd i kontakten med myndigheter.

– Vårt viktigaste mål är att hjälpa människor att få kraften att ta sig vidare, säger Agneta.

Behovet av hjälp och stöd ser delvis likadant ut som när verksamheten startade, men på senare tid har det blivit allt vanligare med äldre besökare som söker sig till verksamheten på grund av ensamhet eller för att de inte har råd att köpa mat. Många upplever också att det blivit svårare att få kontakt med myndigheter eftersom det krävs telefoner med BankID, vilket många inte har. Uppsala kommuns senaste kartläggning visar också att den akuta hemlösheten har ökat i Uppsala. På Mikaelsgården arbetar de med Bostad först, vilket är en metod för att hjälpa människor i akut hemlöshet.

– Det behövs långsiktiga boendelösningar, säger Agneta. Ingen människa mår bra av att veta att de har det här boendet kanske en vecka eller två månader.

Det har också uppstått fler utmaningar i samband med regeländringar som gäller ekonomiskt bistånd och andra stöd. För att få ekonomiskt bistånd finns det ett aktivitetskrav.

– Vi vet inte hur många som på grund av det kommer få svårare att få stödet, säger Agneta.

Stadsmissionen har tidigare hyrt Mikaelsgården och Mikaelskyrkan av Svenska kyrkan. Mikaelsgården var dock sliten, och det fanns behov av en ny lokal. Agneta berättar att de länge har letat efter andra lokaler utan resultat, men tack vare att de fick kyrkan och fastigheten i gåva av Svenska kyrkan kunde de bygga ett nytt hus på samma plats.

– Vi ville att lokalen skulle vara någorlunda central för att de som besöker oss lätt ska kunna ta sig hit.

Förutom att det gamla huset var slitet är de också i behov av större utrymmen för sin verksamhet. Det behövs ett större kök och utrymmen där personalen kan gå undan och prata med besökare avskilt. Dessutom ger en större lokal bättre förutsättningar för kompetensutveckling för personalen.

Verksamheten bedrivs för närvarande i Mikaelskyrkan medan det nya huset byggs intill. Genom ett avtal med kommunen levereras mat från kommunens skolkök varje dag med mat för 100 personer. I nuläget besöker cirka 70–100 personer dem dagligen.

– Personalen är fantastiskt duktiga på att få människor att känna sig välkomna och inkluderade, berättar Agneta.

Den nya Mikaelsgården beräknas vara inflyttningsbar i slutet av maj eller början av juni. Då blir kyrkan ledig igen, och det finns eventuellt planer på att använda den till annan verksamhet, till exempel teatergrupper eller körer.

– Mina förhoppningar är att våra besökare ska känna sig välkomna till verksamheten när vi flyttar in i nya mötesplats Mikaelsgården, och att våra kloka medarbetare ska få en arbetsplats där de upplever att lokalen fungerar väl för verksamhetens ändamål, avslutar Agneta.

/Lina-Maria Hjortell