”Gamla hus har många liv” 

Publicerad 2026-01-18 – av Öfre Slotts Media
4 min läsning

– Snart kan du bo i Stationshuset i Gamla Uppsala 

– Under varenda hundpromenad som vi tog längs banvallen beundrade vi de vackra stationshusen, berättar John Edman Ansell. De var ganska förfallna, men vi såg potentialen. 

Det är januari 2026 och för snart tvÃ¥ Ã¥r sedan fick John och hans fru Anna möjlighet att köpa det forna stationsomrÃ¥det i Gamla Uppsala. De bor själva pÃ¥ andra sidan den gamla järnvägen och hade under mÃ¥nga Ã¥r betraktat Stationshuset och de tvÃ¥ mindre husen pÃ¥ lite avstÃ¥nd. Byggnaderna tillhörde Fastighetsverket och John berättar att när giftigt material upptäcktes i dem valde verket att sälja husen istället för att sanera.  

– DÃ¥ tog vi chansen och köpte alltihop. Vi förstod att det skulle bli mycket jobb att göra iordning dem, men vi tycker om utmaningar. 

Paret beslöt att restaurera de kulturhistoriskt intressanta byggnaderna och göra om husen till bostäder att hyra ut. John uttrycker det som att ”husen ska vara bostäder pÃ¥ nära hÃ¥ll, men museum pÃ¥ lÃ¥ngt hÃ¥ll”. Besökare i Gamla Uppsala ska ges möjlighet att titta pÃ¥ de gamla byggnaderna samtidigt som husen tas om hand av hyresgäster. När det gäller Stationshuset finns det mÃ¥nga som redan är intresserade av att hyra medan det mindre – och färdigrenoverade – Magasinet letar hyresgäst. 

– Det är väldigt trevligt att bo i Gamla Uppsala. Vacker natur, historiskt intressant och nära till allt, säger John.  

Förutom sanering och restaurering av de tre husen ska tomten pÃ¥ 8000 kvm göras i ordning. Den var en gÃ¥ng en fin park, där de som väntade pÃ¥ tÃ¥get kunde promenera och titta pÃ¥ växtligheten. När John och Anna tog över beslöt de att försöka Ã¥terställa en del av grönskan. 

– Planen är att hyresgästerna ska vara med och odla och att vi ska plantera träd och buskar, som blir naturliga avgränsningar och pÃ¥minner om hur det sÃ¥g ut förr. 

Det huset som ligger till vänster om själva Stationshuset och kallas Längan är färdigrenoverat och hyresgäster har flyttat in. Det minsta huset, till höger om Stationshuset, kallas Magasinet och har det senaste Ã¥ret gjorts om totalt. Det har aldrig varit bostadshus tidigare, sÃ¥ John och hans medhjälpare fick börja frÃ¥n början. De har haft arkitektprofessor Tina Wik och duktiga hantverkare av olika slag med sig frÃ¥n start. 

– Alla som jobbar här är superproffs och därför är resultatet väldigt fint, säger John. 

I ett sÃ¥ här kulturhistoriskt intressant omrÃ¥de finns det mÃ¥nga regler att förhÃ¥lla sig till när man bygger. Det mesta tar lÃ¥ng tid att genomföra och det gäller att ha tÃ¥lamod. John berättar att det värsta är all väntan pÃ¥ beslut, men att det är värt allting när man ser resultatet. 

– Man fÃ¥r inte ha brÃ¥ttom i sÃ¥dana här projekt, men nu är bÃ¥de Längan och Magasinet precis som vi ville. 

Nästa delmÃ¥l i processen är att göra färdigt själva Stationshuset frÃ¥n 1875. Fram till i början av 1960-talet gick tÃ¥get ovan mark genom Gamla Uppsala och stannade ofta vid Järnvägsstationen här. När tÃ¥gen slutade gÃ¥ gjordes huset om till bostad och det fanns hyresgäster här fram till för nÃ¥gra Ã¥r sedan, när giftigt material hittades i byggnaden. Sedan dess har nästan allt material tagits bort för att byggas om till en ny och säker bostad. 

– PÃ¥ insidan är bara timmerstommen kvar, berättar John, medan utsidan är bevarad.  

Under 2026 kommer fokus att ligga pÃ¥ att fÃ¥ i ordning Stationshuset samt parken runt omkring och under 2027 är det dags att bygga det nya huset som de planerar. Det kommer att vara ett parhus pÃ¥ cirka 200 kvadratmeter, där det finns möjlighet för tvÃ¥ familjer att bo. Exakt var pÃ¥ tomten det huset kommer att ligga vet de inte än, men John har en plan. 

– Vi tror att det ska byggas i samma riktning som Längan, men norrut. Bakom det huset ska vi ha en hög häck, sÃ¥ att omrÃ¥det avgränsas. 

Även om det är en stor utmaning att fÃ¥ hus och trädgÃ¥rd i ett fint skick tycker John att projektet är väldigt roligt. Människor runt dem är hjälpsamma och entusiastiska och känslan han har är att renoveringen av omrÃ¥det är mycket välkommet. Hembygdsföreningen i Gamla Uppsala har visat ett speciellt intresse och Per Hellström därifrÃ¥n, har skrivit en bok om de gamla husen (se separat artikel). För nÃ¥gra Ã¥r sedan hittades av en slump den skylt som markerade att det var till Gamla Uppsala som tÃ¥get kommit. Den togs ner när järnvägen försvann, men har nu lagats och placerats pÃ¥ sin gamla plats. John skrattar. 

– Det var verkligen roligt att den rätta skylten kom upp igen. Det gör hela omrÃ¥det ännu mer genuint. 

/Anna Löfving

När systemen sviktar: Jan Emanuel utforskar samhällets skuggsida i ny bok

Uppdaterad 2026-03-18, Publicerad 2026-03-11 – av Zihadul Islam
3 min läsning

Uppsalabon och välkände Jan Emanuel är aktuell med sin nya spänningsroman Kaos, en bok som har vuxit fram ur en känsla han burit på under lång tid. Genom ett liv präglat av närhet till både politik, företagande och samhällets mer brutala verklighet har han på nära håll bevittnat hur snabbt ordning kan slå över i fullständig oordning. Han beskriver Sverige som ett i grunden stabilt land, men varnar för de dolda krafter under ytan som har potentialen att slita isär ett samhälle om man inte är vaksam. Att bygga upp bokens värld och karaktärer har varit den mest lustfyllda delen av skapandet, då han i politiken ofta varit bunden av verklighetens ramar, kompromisser och protokoll. I romanens form har han istället funnit en stimulerande kreativ frihet där det är möjligt att skruva upp verkligheten och dra ut trådarna för att se vart de leder.
– Idén till Kaos kom egentligen ur en känsla jag burit länge efter att ha levt nära både politik, företagande och samhällets mer brutala verklighet, där jag sett hur snabbt ordning kan övergå i oordning i ett Sverige som under ytan har krafter som kan slita isär ett samhälle om man inte är vaksam, berättar Jan.

Arbetet med boken har dock inte varit utan utmaningar, särskilt när det gäller att skildra ämnen som ligger nära verkligheten. Att skriva om maktmissbruk, våld och svek kräver en balansgång där man vill vara ärlig utan att bli cynisk, och realistisk utan att bli uppgiven, då det alltid finns riktiga människor och öden i bakgrunden. Jan Emanuel tror inte på att skilja underhållning från allvar; för honom måste en bok först och främst vara läsbar och engagerande för att nå fram, men målet är också att väcka djupare tankar.

Om läsaren efter sista sidan börjar fundera över hur vårt samhälle fungerar, vad ansvar betyder och vad mod egentligen är, då har boken gjort något mer än att bara underhålla. Det finns alltid delar av författaren själv i karaktärernas sätt att tänka, och han har använt sina egna erfarenheter som råmaterial för att skapa en berättelse som förhoppningsvis ger läsaren en känsla av att världen är mer skör än vi ibland vill tro.
Själva skrivandet har han gjort på egen hand, även om han betonar att en bok växer fram i dialog med redaktörer och människor som kommer med synpunkter under processens gång. Efter att ha öppnat dörren till författarskapet känner han sig långt ifrån klar; tvärtom har skrivandet väckt nya idéer och vissa karaktärer i boken känns som att de har betydligt mer att berätta. När man väl börjar skriva berättelser öppnas en dörr till en helt ny värld av möjligheter.
– Om jag bara får välja ett ord som sammanfattar allt så blir det just kaos, men inte bara i betydelsen oordning, utan som den punkt där allt ställs på sin spets och människor tvingas visa vilka de egentligen är, avslutar Jan.

/Robin Hjertqvist

Att bygga sin egen fågelholk 

Uppdaterad 2026-03-18, Publicerad 2026-02-14 – av Öfre Slotts Media
3 min läsning

– Det råder bostadsbrist i fågelvärlden, säger biologen och naturvägledaren Anastasia Fredriksson. Fler fågelholkar behövs!

Det är mitten av februari och sportlovet närmar sig med stormsteg. Eller ”holklovet” som man säger på det biologiska museet Biotopia i Uppsala. Sedan 1910 är museet som fokuserar på djur och natur, speciellt den uppländska, beläget i en vacker vit jugendbyggnad i Vasaparken. De flesta uppsalabor känner till det, har varit här både som barn och vuxna, men vet de egentligen hur mycket som pågår här? Bea Lindgren, också hon biolog och naturvägledare, skakar på huvudet.

– Många känner nog till oss, men vi vill att fler ska ta del av allt spännande som händer här.

Som nu under ”holklovet”. Att ge museets gäster möjlighet att själva bygga en holk för smÃ¥fÃ¥glar pÃ¥ sportlovet är en tradition sedan mÃ¥nga Ã¥r. Tillsammans med en förälder eller en annan vuxen köper barnen en byggsats för 150 kronor och skruvar och spikar sedan ihop delarna pÃ¥ bästa sätt. Den som behöver hjälp fÃ¥r det och som avslutning tar man med holken hem. 

– Vill man måla den gör man det hemma, säger Daniel Schrire, som också arbetar på Biotopia. Det behövs inte, men en del tycker det är roligt.

Samtidigt som man bygger en fågelholk lär man sig hur småfåglarna lever vintertid. Daniel och de andra berättar att de vanligaste fåglarna som brukar flytta in i holkarna är talgoxe, blåmes, nötväcka och svartvit flugsnappare. Större fåglar, som starar, brukar inte vilja komma till villaträdgårdar där fågelholkar finns.

– Det gäller att göra holkar med så små hål att fåglarna precis kommer in, säger Anastasia.

Alla barn bor inte i villa med trädgård, men om man frågar sin hyresvärd eller annan ansvarig får man ofta lov att spika upp en fågelholk i närheten av rad- eller hyreshuset. De flesta förstår att barnen gör en naturvårdsinsats när de erbjuder småfåglar en bostad.

PÃ¥ Biotopia arbetar man med olika tema som varierar under Ã¥ret. Naturvägledarna försöker följa Ã¥rstiderna och arrangerar utställningar och aktiviteter beroende pÃ¥ vad som händer i naturen och vilka djur eller fÃ¥glar man kan uppleva just dÃ¥. Vintertid kan man till exempel lära sig om olika djurspÃ¥r som syns när marken täcks av snö. 

– Här ser du björnspår, säger Anastasia och pekar på golvet. Och här har en älg gått.

På helgerna kommer familjer eller barn tillsammans med till exempel farmor och farfar och under veckorna har museet många skolor och förskolor på besök. Alla skolor i Uppsala erbjuds att ta del av pedagogiska aktiviteter kostnadsfritt och Bea säger att tiderna under veckorna brukar bli fullbokade.

– Det är främst lågstadie- och mellanstadiebarn som kommer hit. Men också äldre barn och ibland kommer de sedan tillbaka med föräldrar och syskon på helger och lov.

Biotopia, som en gång hette Uppsala biologiska museum, startades av fågelskådaren och konservatorn Gustaf Kolthoff. Flera av de uppstoppade djuren som idag finns att se på museet är konserverade av honom och har bevarats väldigt bra. Kolthoffs främsta drivkraft var dock att få människor att bege sig ut i naturen. Inte att se djuren på hyllor inomhus.

– Och så tänker vi också, säger Daniel. Vi vill inspirera till att gå ut i naturen.

En sak som Biotopia är känt för är de så kallade dioramorna – som är ytor bakom glas där djuren kan ses i sina naturliga miljöer. De är idag moderniserade, men de vackra bakgrundsmålningarna gjordes ursprungligen av Gustafs son Kjell Kolthoff. De är mycket uppskattade av både barn och vuxna. Anastasia berättar entusiastiskt om de uppländska djuren på andra sidan glaset.

– Här är till exempel den stora havsörnen som man – om man är fisk eller fågel – ska se upp för. Allt är väldigt naturligt arrangerat i de fem dioramorna här.

/Anna Löfving

Full fart på isen

Publicerad 2026-02-14 – av Öfre Slotts Media
3 min läsning

Det finns mÃ¥nga allmänna isplaner runt om Uppsala, där skridskoÃ¥kare gratis kan njuta av en tur pÃ¥ isen utomhus eller inomhus. Trots kylan är isen vid studenternas bandyplan populär för spel och lek. 

Vuxna, ungdomar och barn i alla Ã¥ldrar swishar förbi varandra pÃ¥ isen vid studenternas bandyplan B. De som fortfarande lär sig Ã¥ka kan använda en liten mÃ¥lbur framför sig för att hÃ¥lla balansen. 

Någon som inte är som Bambi på hal is är Lydia, 7 år. Hon berättar glatt att hon lärde sig åka skridskor redan på förskolan, då förskolebussen ofta besökte isplaner.

– Jag har hunnit bli ganska bra, säger Lydia. 

På isen vid studenternas har hon varit flera gånger tidigare, men idag är första gången för den här vintern. Men att spela hockey är hon inte så intresserad av.

– Det är roligt att bara Ã¥ka runt pÃ¥ isen! 

Vid sidan av isen stÃ¥r nÃ¥gra bänkar uppställda för folk att kunna ta pÃ¥ sig sina skridskor, eller för dem som vill ta en paus. 

–  Allmänhetens Ã¥kning en viktig del av kommunens uppdrag att skapa goda, tillgängliga och hÃ¥llbara förutsättningar för ett aktivt liv för alla Uppsalabor, säger Anton Wahl som är 

arenakoordinator på Studenternas IP.

Plan A används främst för matcher och träningar, medan plan B är öppen för allmänheten inom vissa tider. Läktaren kan den som vill sitta pÃ¥ och det finns toaletter för allmänheten. 

Zion, 8 Ã¥r, är ocksÃ¥ här idag med sin familj. Han sitter pÃ¥ en bänk intill isen och fÃ¥r hjälp av mamma Danielle att snöra pÃ¥ sig sina nya skridskor. 

Zion berättar att han provade åka skridskor för första gången nyligen, när han var på studenternas isplan med sin skolklass.

– Jag tyckte att det var jätteroligt, sÃ¥ nu vill jag träna mer sÃ¥ att jag blir bättre, säger Zion. 

Lite vinglig pÃ¥ benen fÃ¥r han hjälp av Danielle att ställa sig upp, redo att inviga skridskorna. Hon kontrollerar att Zion ocksÃ¥ har hjälmen pÃ¥ sig innan han ger sig ut pÃ¥ isen. 

– Han var väldigt peppad på att åka mer, så vi åkte hit idag. Syskonen är redan ute på isplanen, säger Danielle.

I Uppsala finns det flera ishallar och spolade planer, samt isplaner vid skolor, idrottsplatser och parker, som är gratis och öppna för allmänheten under angivna tider. Dessutom plogas banor upp på flera sjöar runt omkring Uppsala, som Långsjön i Björklinge och Hammarskog.

Mer information om var allmänhetens Ã¥kning finns nära dig, aktuella öppettider och isarnas status hittar du pÃ¥ Uppsala kommuns webbplats. 

För den som inte har egna skridskor eller hjälm finns fritidsbanken. Där kan man lÃ¥na sport-och fritidsutrustning gratis i 14 dagar. I Uppsala finns fritidsbanken i Industristaden och i Gottsunda. Om du har fritidsutrustning som du inte använder kan du skänka det till fritidsbanken, sÃ¥ kan fler njuta av en aktiv fritid. 

/Emma Tapper

Internationellt samarbete för kommunen 

Publicerad 2026-02-07 – av Öfre Slotts Media
3 min läsning

Uppsala och staden Minneapolis i USA har varit vänorter i 25 Ã¥r. MÃ¥nga svenskar flyttade till just Minnesota förr i tiden, och därför finns det fortfarande starka band mellan platserna. Erik Pelling, kommunstyrelsens ordförande i Uppsala, berättar att städerna samarbetar mycket. Det handlar om allt frÃ¥n skolor och lärare som hälsar pÃ¥ varandra till att universitetens juridikstudenter fÃ¥r byta plats med varandra. I höstas Ã¥kte en grupp frÃ¥n Uppsala dit för att fira samarbetet och träffa dem som bestämmer där. 

– Det var som att komma till Sverige, men allt var mycket större. Träden är större, kottarna är större, vintrarna är kallare, somrarna är varmare, men det liknar ändÃ¥ det svenska. Man känner igen sig lite, berättar Erik. 

Under resan märkte gruppen frÃ¥n Uppsala att det har blivit ett hÃ¥rdare klimat i USA. Erik förklarar att mÃ¥nga de träffade var oroliga över hur politiken i landet utvecklas. Det handlar om handel, men ocksÃ¥ om hur människor blir behandlade. När de landade pÃ¥ flygplatsen märktes det tydligt att reglerna har blivit strängare än förr, vilket skapade en obehaglig känsla hos de som var med pÃ¥ resan. 

– Redan dÃ¥ var det en obehaglig känsla. Vi blev kontrollerade, hela delegationen, jag blev inkallad i ett särskilt rum pÃ¥ flygplatsen och blev visiterad, berättar Erik. 

PÃ¥ senare tid har det varit mycket brÃ¥k och protester i Minneapolis. Erik beskriver det som att federal polis har kommit in i staden med tunga vapen och militärkläder, vilket har gjort att vanliga gator känts som en krigszon. Eftersom Uppsala och Minneapolis är vänorter tycker Erik att det är viktigt att säga ifrÃ¥n när man ser att människor far illa eller inte fÃ¥r protestera i fred. Han menar att lösningen pÃ¥ brÃ¥k och hÃ¥rda ord i världen är att samarbeta ännu mer med de som vill ha fred och vänskap. 

– Svaret pÃ¥ tullkrig, krig, hot om att invadera Grönland och lden typen av retorik mÃ¥ste ju vara att samarbeta med dem som tycker att det är en dÃ¥lig idé, säger Erik. 

Uppsala kommun har nu skickat brev för att visa att de stöttar sin vänort. Även om det kan vara känsligt att kritisera vad som händer i ett annat land, tycker Erik att man mÃ¥ste vÃ¥ga stÃ¥ upp för det som är rätt. Han tror att bÃ¥de Sverige och USA vinner pÃ¥ att fortsätta träffas och lära av varandra, oavsett vad de högsta ledarna i länderna tycker just för tillfället. 

– Vi har historiska nära band, vi är beslutsamma att fördjupa dem ännu mer nu, och det behövs i den här världen. Det finns en stark grund att bygga vidare pÃ¥, men vi nöjer oss inte där. Just nu är vi bestämda i att arbeta ännu närmare varandra och göra vÃ¥ra band ännu starkare än de är idag. 

När vi ser oss omkring i världen idag ser vi mycket oro och stora utmaningar, som ingen kan lösa pÃ¥ egen hand, avslutar Erik Pelling.  

/Robin Hjertqvist