Längs med Fyrisån i Uppsala vandrar en man men en skylt där det står: Gratis kramar.
– Tjena, jag delar ut 7000 kramar, vill du ha en gratis kram?, frågar han människorna som strosar längs vattnet eller har satt sig ner i solen. En del tackar nej, medan andra skiner upp och tar leende emot en kram. Ibland följer några meningsutbyten, och ibland ett längre samtal.
Mannen med skylten och kramarna är Jesper Lissmark Hult, som jag får dela den 1247:e kramen med. Genom projektet vill han lyfta ofrivillig ensamhet och inspirera andra till öppenhet, medmänsklighet och möten.
– För mig handlar det inte bara om kramarna, utan jag vill träffa folk från alla länder och åldrar, ha meningsfulla samtal och ge kärlek och glädje, säger han.
Siffran 7000 representerar antalet människor i Uppsala som lever i ofrivillig ensamhet, något som Jesper själv har erfarenhet av. Han hade en tuff uppväxt, blev mobbad under skoltiden och kände sig ofta ensam. I gymnasiet blev det bättre med mobbningen men ensamheten fanns kvar, och efter studenten kände han att han inte ville leva längre.
– Då var det som att jag till sist bestämde mig, att nu måste jag försöka våga mer och utmana mig själv att ta kontakt med andra.
Jesper tog sig ut på en resa till Australien, där han för första gången på länge hittade en gemenskap. Sedan dess har han fortsatt utmana sig själv socialt.
–Varje nytt möte ger mig nya sociala färdigheter, det är en stark drivkraft att våga prata med vem som helst.
Under åren har han hunnit med flera projekt. 2011 bestämde han sig för att cykla enhjuling genom Sverige, och därefter blev det ännu en långtur på enhjuling genom nio olika länder i Europa till förmån för stiftelsen Friends, som arbetar mot mobbning. Idén väcktes att även dela ut gratis kramar på vägen, vilket bidrog till många fantastiska möten. Precis som i dagens projekt har människor slutit upp och gjort honom sällskap på vägen.
Idag känner han att han är på en bra plats i livet med många meningsfulla relationer.
– Jag känner mig mer trygg i mig själv, och det här projektet är inte något som jag känner att jag “behöver” för min egen skull. Men jag lär mig något nytt av varje möte.
Det nuvarande projektet 7000 kramar i Uppsala beskriver han som ett embryo – tiden och mötena får se hur det utvecklas. Bland annat har han även arrangerat träffar i Uppsala för människor att mötas och samtala.
– Det är kvalitét före kvantitet. Att nå 7000 kramar får ta sin tid. Det kanske tar hela sommaren eller ett år, det viktiga är att möta människor och sprida glädje.
Vad får du för reaktioner från folk?
– Många vill inte ha en kram, vilket såklart är okej. Om man vill kan man också få en high five eller vinkning istället. Men många vill också ha en kram och blir väldigt glada över den, eller att få prata en stund, säger Jesper.
/Emma Tapper





