Uppsalabon och välkände Jan Emanuel är aktuell med sin nya spänningsroman Kaos, en bok som har vuxit fram ur en känsla han burit på under lång tid. Genom ett liv präglat av närhet till både politik, företagande och samhällets mer brutala verklighet har han på nära håll bevittnat hur snabbt ordning kan slå över i fullständig oordning. Han beskriver Sverige som ett i grunden stabilt land, men varnar för de dolda krafter under ytan som har potentialen att slita isär ett samhälle om man inte är vaksam. Att bygga upp bokens värld och karaktärer har varit den mest lustfyllda delen av skapandet, då han i politiken ofta varit bunden av verklighetens ramar, kompromisser och protokoll. I romanens form har han istället funnit en stimulerande kreativ frihet där det är möjligt att skruva upp verkligheten och dra ut trådarna för att se vart de leder.
– Idén till Kaos kom egentligen ur en känsla jag burit länge efter att ha levt nära både politik, företagande och samhällets mer brutala verklighet, där jag sett hur snabbt ordning kan övergå i oordning i ett Sverige som under ytan har krafter som kan slita isär ett samhälle om man inte är vaksam, berättar Jan.
Arbetet med boken har dock inte varit utan utmaningar, särskilt när det gäller att skildra ämnen som ligger nära verkligheten. Att skriva om maktmissbruk, våld och svek kräver en balansgång där man vill vara ärlig utan att bli cynisk, och realistisk utan att bli uppgiven, då det alltid finns riktiga människor och öden i bakgrunden. Jan Emanuel tror inte på att skilja underhållning från allvar; för honom måste en bok först och främst vara läsbar och engagerande för att nå fram, men målet är också att väcka djupare tankar.
Om läsaren efter sista sidan börjar fundera över hur vårt samhälle fungerar, vad ansvar betyder och vad mod egentligen är, då har boken gjort något mer än att bara underhålla. Det finns alltid delar av författaren själv i karaktärernas sätt att tänka, och han har använt sina egna erfarenheter som råmaterial för att skapa en berättelse som förhoppningsvis ger läsaren en känsla av att världen är mer skör än vi ibland vill tro.
Själva skrivandet har han gjort på egen hand, även om han betonar att en bok växer fram i dialog med redaktörer och människor som kommer med synpunkter under processens gång. Efter att ha öppnat dörren till författarskapet känner han sig långt ifrån klar; tvärtom har skrivandet väckt nya idéer och vissa karaktärer i boken känns som att de har betydligt mer att berätta. När man väl börjar skriva berättelser öppnas en dörr till en helt ny värld av möjligheter.
– Om jag bara får välja ett ord som sammanfattar allt så blir det just kaos, men inte bara i betydelsen oordning, utan som den punkt där allt ställs på sin spets och människor tvingas visa vilka de egentligen är, avslutar Jan.
/Robin Hjertqvist
