På Svartbäcksgatan och på Smedsgränd i Uppsala kan förbipasserande upptäcka en helt ny mus-värld i några av källarfönstren. Jekaterina Pertoft, konstnären bakom installationerna, berättar om skaparprocessen, besvären med underhåll och glädjen som miniatyrvärldarna ger Uppsalaborna, unga som gamla.
En av de första svalare sensommardagarna har Jekaterina Pertoft tagit sig in till Uppsala från Marielund där hon bor. Hon behöver reparera ljudet i en av sina installationer, som sedan några år pryder innerstadens gator. Många Uppsalabor känner nog igen sig i att någon gång ha passerat och beundrat miniatyrvärlden på sin promenad genom stan.
Jekaterina, eller Katja som hon gärna kallas, stegar målmedvetet över kullerstenen medan hon ivrigt berättar om den första installationen, Musbageriet. Det var Arne Skoglund, ägare av huset där Güntherska ligger, som hade en önskan om någon sorts installation i fönstergluggen. Katja fick frågan, och under pandemiåren fanns det tid att ta tag i arbetet.
Till vardags driver Katja Marielunds dockteater, och själva berättandet är en viktig del i hennes konstnärskap. Under skapandeprocessen kände hon att musbageriet behövde ett till element för att komma till liv på riktigt; musik och röster till mössen i bageriet, som går igång med ett knapptryck.
– Jag tyckte det var mycket roligare för barn att kunna trycka på knappen och höra vad mössen pratar om, säger Katja.
Idag behöver alltså kretskortet till ljudet i fönstret under Güntherska bytas. Att sätta in ljud visade sig medföra en del extra jobb, då knappar för ljud går sönder efter många tryck och kretskort måste bytas ut. För Katja har det varit en process att lära sig de tekniska delarna. Med verktygslådan i handen tar hon sig in genom bakgården, ner i källaren och under huset. Efter några upprepade försök och kontrolleranden är problemet löst, och promenaden fortsätter.
Ostmysteriet, forsränningen i Mus-sala och Mus-sala station sitter tätt intill varandra på Svartbäcksgatan. I två av fönstren finns också här ljud som spelas upp med ett knapptryck. Här behöver dock glasskivan plockas ut från utsidan, och efter reparation monteras tillbaka igen – ett oerhört tidskrävande arbete.
– Jag tar sällan den lätta vägen. Det var min idé från början och jag ville verkligen ha med ljudinstallationerna, så jag verkar gilla att krångla till det, säger hon och skrattar.
Under skapandeprocessen kom hon på nya tekniker för att skapa mössen och de scener som utspelar sig. Själva berättelsen utvecklades också, och i varje fönster utspelar sig olika scener med mus-karaktärer och fartfyllda händelseförlopp.
– Nu tänkte jag också att det skulle finnas mer kopplingar till Uppsala, och eftersom fönstren sitter på rad kunde jag också göra en mer genomgående berättelse, säger Katja.
Hon pekar och visar hur man från fönster till fönster kan följa ett ost-rån. Den uppmärksamme kan skymta osttjuvarna på sin flykt genom staden, och tittar man längre upptäcker man ännu fler detaljer.
– Ja, det är mycket detaljer, man ska kunna komma tillbaka och upptäcka nya saker. Jag är glad över att jag fått göra något som sprider glädje för andra, säger Katja.
/Emma Tapper





