I år firar Vasaborgen 20 år som privat museum. Hela staden besökte ruinerna av Uppsala slott för att prata med slottsfrun Mia Ulin.
– Det är en otroligt spännande, lite hemsk och intressant del av Sveriges och Uppsalas historia som utspelar sig här, säger Mia.
För tjugo år sedan tog Mia och hennes kollegor på kommunikationsbyrån Södra tornets kommunikation över verksamheten i 1500-talsruinerna.
– Kommunen ville gärna hitta en privat entreprenör och vi anmälde vårt intresse, säger Mia.
2008 tog Mia över verksamheten själv och har drivit den sedan dess. Efter en tid började de hålla i spökvandringar på slottet, vilket blev en omedelbar succé.
– Vi blev fullständigt nedringda. Ibland var det nästan som att man var en rockstjärna för att det kom så mycket folk. Det var helt galet ett tag, berättar Mia.
Vi sätter oss på bänkarna inne i Vasaborgens tornrum. Utanför slottet hörs musik och glada rop från studenterna som precis har sprungit ut.
– Bland det första vi gjorde när vi tog över var att vi började ha vigslar här. Då gifter man sig här inne och sedan minglar man ute i trädgården, säger Mia.
När vi går ut i den stora trädgården frågar några internationella turister vad det är som firas utanför slottet. Under åren har människor över hela världen besökt Vasaborgen i Uppsala.
– Vi hade tidigare en karta där besökare fick sätta upp nålar var dom var i från. Den var så smockfull att den rasade ihop tillslut, berättar Mia.
De besökare som kom allra längst ifrån kom från Påskön.
– Men det är många från Europa och från USA, de tycker att det här är “amaazing”, imiterar hon.
Uppsalaborna däremot, har inte alltid så bra koll på vad Vasaborgen är, eller när de har öppet.
– Många uppsalabor reser ju ifrån Uppsala under sommaren. Men vi har faktiskt öppet varje dag i veckan tre månader om året, säger Mia.
Under resten av året är det svårt att ha en daglig verksamhet eftersom det blir så kallt. I sommar hoppas de att även uppsalaborna ska hitta till Vasaborgen. Varje dag under sommaren hålls en guidad visning.
– Det är en bra upplevelse att gå tillsammans med familjen, läsa på skyltar, följa med på en visning och prata om det sen, säger Mia.

På de historiska visningarna berättas det om borgen, men framförallt utgår den från tre personer: Gustav Vasa, Erik den XIV och Cecilia Vasa.
– Det är alltid människor som är det mest intressanta. Sedan är det ju en ganska häftig byggnad som sådan, att känna historien och tänka “här har Gustav Vasa gått”. Det var här det hände, säger Mia.
De engagerade guiderna berättar historier om liv, död, psykisk ohälsa och kärlek.
– Man kan alltid hitta kopplingar och använda historien som en väg in i nutiden och framtiden. Jag tycker att det är otroligt intressanta och spännande samtalsämnen som man kan ha, säger Mia.
Trots att Mia själv har jobbat med Vasaborgen i tjugo år lär hon sig fortfarande nya saker.
– Det forskas ju fortfarande på det här, även om historien är historien så kommer det fram nya lärdomar som faktiskt ställer saker i ett annat ljus, säger Mia.





