Om några år kommer uppsalaborna och besökare att kunna åka spårvagn genom staden, och arbetet inför detta pågår för fullt.

Fram till första världskrigets utbrott 1914 byggdes elektriska spåvägar i de största städerna i Sverige med början i Stockholm år 1901. Hästspårvägarna ersattes med elektriska spårvägar av högre standard, och linjer drogs också ut till nya förstäder.

Uppsala kom att bli den femte staden i landet att ha spÃ¥rvagnar, när spÃ¥rvagnsnätet där invigdes den 11 september 1906. MÃ¥nga prominenta resenärer var med pÃ¥ premiärturen och i en av vagnarna satt Per Johan BrÃ¥kenhielm, som sedan juni 1895 varit landshövding i Uppsala län och stÃ¥thÃ¥llare pÃ¥ Uppsala slott. Premiärturen gick frÃ¥n stadens centrum ut till Grindstugan vid Kronoparken, där Charlotta Andersson övertagit sin fars servering och vid den här tiden drev ett av uppsalaborna uppskattat värdshus.

Förutsättningen för att Uppsala skulle ha spÃ¥rvägar var att det fanns elektricitet, och 1904 hade ett beslut tagits om uppförandet av ett elverk bredvid gasverket vid Strandbodgatan 4 i anslutning till gasverkets omrÃ¥de. PÃ¥ grund av bland annat en verkstadslockout drog det ut pÃ¥ tiden, och Upsala spÃ¥rvägar fick upprätta ett provisoriskt elverk för sin trafik.

Hittills hade Stora torget i Uppsala framför allt varit en marknadsplats, men nu lades de olika spårvägarna ut så att linjerna korsade varandra på torget. Torghandeln upphörde och flyttades tillsammans med den stora kandelabern till Vaksala torg. Som alla vet har den sistnämnda nu kommit tillbaka till sin rätta plats.

Olika hinder gjorde att linjedragningen försvårades. Spårvagnen kunde till exempel inte ta sig från Fyris torg till S:t Eriks torg eftersom S:t Eriks gränd var för smal. Den fick ta en omväg via Drottninggatan och Trädgårdsgatan runt domkyrkan för att sedan komma ner till Sysslomansgatan.

Under perioden 1928–1944 bestod spÃ¥rvägen som mest av fem linjer och varje linje hade sin färg. Den röda gick mellan Norra stationen och Järnvägsstationen, den blÃ¥ mellan Erikslund och Järnvägsstationen, den gula mellan Stora torget och Stora torget (motsols), den gröna mellan Svartbäcken och Polacksbacken och till sist Mälarlinjen mellan Svandammen och Graneberg. StadsspÃ¥rvägens vagnar var gräddvita upptill och blÃ¥ nedtill, medan Mälarlinjens vagnar var gräddvita med bruna detaljer. Färgerna fanns pÃ¥ respektive linjes skyltar.

Spårvagnarna gick med sju minuters uppehåll och eftersom det inte fanns någon konduktör gick det fort. Enligt den så kallade Uppsalamodellen lades avgiften – tio öre – i en sparbössa som hängde bredvid föraren.

I ”Beskrivning över Uppsala” från 1930-talet står att läsa: ”En resande som vill bese staden kan lösa denna fråga på ett billigt och praktiskt sätt genom att taga en tur med spårvagnarna.”

En brand i vagnhallen pÃ¥ midsommarafton 1945 förstörde en stor del av vagnparken, och sedan gick verksamheten pÃ¥ kryckor fram till Ã¥r 1953 dÃ¥ spÃ¥rvagnarnas saga var all. Granebergslinjen blev den allra sista att läggas ned och bussarna gjorde sitt intÃ¥g pÃ¥ bred front. 

Men snart är det åter dags för nya spåvägar och vagnar. Spårvägen blir 17 kilometer lång med 22 hållplatser och en depå. Allt beräknas vara klart år 2029 och Stefan Attefall och andra eminenta uppsalabor kan då ta en premiärtur. Men Lotta Anderssons värdshus vid Grindstugan finns tyvärr inte kvar.

Birgitta Markendahl

I förra numret av Hela staden handlade historiesidan om S:t Eriks torg i Uppsala – det som tidigare kallades Oxtorget. Det stod också att torget omgavs av Saluhallen, Konsistoriehuset, Kyrkans hus, Vetenskaps-Socitetens hus och Akademikvarnen. I dag ska en av dem hamna i rampljuset en stund – saluhallen.

Uppsala saluhall ligger i hörnet S:t Eriks torg och Vattugränd. Den ritades av arkitekten Ture Stenberg år 1907 och invigdes två år senare. Stenberg var en välkänd arkitekt och kallades i lokaltidningar “det nyaste Uppsalas arkitekt”. Han utformade hallen som en basilika, det vill säga som en rektangulär kyrka indelad i längsgående skepp eller avdelningar med mittskeppet lite högre än de andra. Den halvrunda avslutningen mot öster är vänd mot Fyrisån. Bara några år senare byggdes saluhallen om och denna gång var det den andre store Uppsalaarkitekten Gunnar Leche som låg bakom.

PÃ¥ frÃ¥gan vad en saluhall egentligen är svarar AI: ”En saluhall är en inomhusmarknad, ofta en vacker och historisk byggnad, där försäljare säljer kvalitetslivsmedel som kött, fisk, ost, frukt, grönt och delikatesser, kombinerat med restauranger, caféer och matställen, som en modern mötesplats för matälskare och en utveckling av den gamla torghandeln. De byggdes förr för att förbättra hygien och skydda mot skadedjur, men idag är de populära sociala och gastronomiska center med fokus pÃ¥ hantverk och lokala rÃ¥varor.”

I maj 2002 bröt det ut eld i Saluhallens tak, som var av trä och hela hallen förstördes men byggdes upp igen nÃ¥got Ã¥r senare. Den ägs sedan 2013 av Svenssons krogar och lokalerna har fÃ¥tt genomgripande renoveringar. Flera välbesökta restauranger finns  där ocksÃ¥. Under vÃ¥r och sommar kan man äta lunch, middag eller ta en drink pÃ¥ restaurang Ã…kanten precis intill FyrisÃ¥n.

PÃ¥ det övre planet av Saluhallen ligger festvÃ¥ningen Hyllan, där detaljer frÃ¥n Saluhallens ursprung finns kvar, kombinerade med modern teknik. Den gÃ¥r att hyra för fester av olika slag. Ibland är det nattklubb i lokalen och vissa helger skaldjursfrossa. Den som är rullstolsburen har inga problem med utrymme och pÃ¥  gatan finns handikapparkering. Saluhallen lovar i sin reklam att vissa rÃ¥varor ”har färdats lÃ¥ngt, andra har växt upp här, nÃ¥gra är pÃ¥ tillfälligt besök”.

Den 18 april blir det ”en fantastisk dinner show” med Tommy Körberg på Hyllan. ”Under 90 oförglömliga minuter bjuder Tommy på ett noga urval ur sin långa musikaliska karriär, blandat med sin omisskännliga humor och spännande historier från hans liv.”

Och redan nu uppmanar Ã…kanten Uppsalaborna att boka bord vid restaurangens klassiska julbord.

/Birgitta Markendahl