Förra veckan samlades skådespelare från hela världen på Reginateatern i Uppsala. Det var Sweden international improv festival som intog staden. Nästa år firar festivalen 10 år och arrangörerna från Teater Prego berättar med glädje om hur arrangemanget har växt och utvecklats genom åren.
Gustav Uddgård förklarar att de i gruppen själva åkte runt på så kallade improfestivaler runt om i världen och konstaterade att Uppsala också borde ha en. Redan första åren hade den internationella prägeln satts och även om skalan var liten hade de lyckats få hit aktörer från stora delar av Europa, USA och till och med Indien. Han berättar att det i början var ett aktivt jobb att locka intressanta improvisatörer till Uppsala men att detta har förändrats till idag. Nu behöver de istället säga nej till folk.
- Det är världens svåraste och tråkigaste pussel att lägga, säger Gustav med ett skratt.
Han förklarar att visionen för SWIMP alltid varit att erbjuda en bred representation både på scen och i workshoparna. En jämn fördelning av män och kvinnor och representation från olika länder och inriktningar är något de tar med i beräkningen när de gör urvalet för festivalen.
- Improvisationsteaterscenerna hade länge dominerats av vita män i flanellskjorta, säger Gustav halvt på skämt och berättar att det var som att sätta en syrepump i ett akvarium när de först startade festivalen.
Inkludering, trygghet och att alla ska känna sig välkomna är något de värderar högt och det tar form i festivalen på olika sätt. Workshoparna kan man delta i oavsett om man är veteran eller nyfiken nybörjare och runt omkring scenprogrammet finns det många möjligheter för samtal och nya möten att ske. Linnea Thörnqvist, som också är arrangör, berättar att de sociala aspekterna är något de lägger stor vikt vid.
Det märks tydligt att kärlek och gemenskap är något som genomsyrar hela evenemanget. En workshop har precis tagit slut och rummet fylls med performers och workshopledare som stämmer in i samtalet och överöser komplimanger och lovord om Teater Prego och sammanhanget de har skapat. En av dem, Jeff Michalski, är något av en levande legend. I princip alla stora amerikanska skådespelare som håller på med komedi har på ett eller annat sätt fostrats av Jeff och meritlistan är så lång att det är svårt att veta var man ska börja.
- This is such a joy and the most supportive festival there is, säger han ärligt.
Han betonar hur välorganiserat, hjärtligt och professionellt evenemanget är, in till varje detalj, och förklarar att så inte alltid är fallet på festivaler runt om i världen. Han lyfter de lokala musikerna som han menar är både lyhörda, kreativa och roliga att samarbeta med, och Reginateaterns tekniker får sig också en stor dos beröm från den internationella giganten.
Sandra Jogenby, arrangör, summerar det hela snyggt när komplimangerna övergår till spridda samtal i rummet. Hon håller med Jeff och förklarar att det inte bara är Teater Prego som är hjältarna i historien, det är alla som är inblandade i festivalen som gör den så bra. Det är den gemensamma viljan att mötas och skapa tillsammans med både nya och gamla bekantskaper som är nyckeln till magin.
