Galleri 1 är ett litet, ljust galleri med stora fönster mot gatan och högt i tak. Det ligger i kulturkvarteret Walmstedtska och drivs av Uppsala konstnärsklubb. Sommartid är galleriet vanligtvis stängt några veckor, men inte i år. I tre veckor har några av konstnärsklubbens egna medlemmar fått i uppdrag att förvalta lokalen. Anette Johansson och Jeanette Rönneholm var först ut när Konstnärsklubben testade detta nya arbetssätt.
“Möt en konstnär, eller flera” kallas projektet och med olika ingångsvinklar har konstnärerna fått fria tyglar att förvandla galleriet till något eget. Genom ett open call, där de har fått skicka in ansökningar med sin idé, har tre olika koncept valts ut. Anette berättar att hon själv hade en önskan om att få använda platsen som en ateljé där besökare är välkomna att ta del av den konstnärliga processen.
– Till det ville jag gärna bjuda in Jeanette Rönneholm, berättar hon.
I galleriet har de delat upp de två mindre utrymmena mellan sig. Längst in är väggar, golv och ett stort bord fyllt av papper med blåvita motiv. Jeanette berättar att hon håller på med en teknik som kallas cyanotypi. Papprena behandlas då med järnhaltiga syror som är UV-känsliga. Genom att placera ett motiv på pappret, exponera det för UV-ljus och sedan skölja av behandlingen med vatten träder den blå färgen fram.
– De delar av papperet som varit skyddade från UV-ljuset behåller papperets vita färg, förklarar hon.

I Anette Johanssons del av galleriet trängs både färdiga och påbörjade målningar med redskap och annat som kan komma en konstnär till pass. Bland annat står där en gammal reseskrivmaskin.
– Det har nästan varit en av de roligaste sakerna med det här lilla experimentet, säger hon berättar om nyfikna ungdomar som har besökt galleriet och fått provskriva på skrivmaskinen.
Tavlorna som står lutande längs väggarna föreställer inget speciellt utan är grundade i olika undersökningar och uppgifter som Anette sätter för sig själv. Ett exempel är de verk där hon har utgått ifrån “En armlängds avstånd” och målat tavlorna från just en armlängds avstånd, sin egen arm alltså. I andra verk har hon arbetat med frågan kring krig och upprustning.
Anette tycker att tiden i Galleri 1 har varit både inspirerande och rolig men berättar även om det läskiga med att öppna för andra att delta i den konstnärliga processen. Före en utställning har konstnären ofta gått igenom många olika processer och med omsorg valt ut vilka verk som ska visas och vilken historia som ska berättas. Genom att förvandla galleriet till en ateljé är besökarna plötsligt med redan från början.
– Det är samtidigt fantastiskt vilka samtal det har gett utrymme för, säger hon och poängterar hur givande det har varit att få dela processen med andra, tänka tillsammans och bidra till nya diskussioner.
Konsten bär för det mesta inte på svaren utan besitter istället den stora uppgiften att locka fram frågorna. En känsla, åsikt eller tanke från ett nytt perspektiv kan snurra vidare och skapa sanningar som inte än har existerat. Kanske löser man inte alla världens problem av att besöka en konstnär, men kanske ska man inte heller helt utesluta möjligheten. Det bästa är nog att skaffa sig en egen uppfattning genom att själv besöka en konstnär - eller flera.









